Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
att icke ställa sig under den segrande despotismens banér: "Du
har gjort rätt, min son!" Alltför ofta är det tvärtom från
mödrars och hustrurs läppar som feghetens uppmaningar utgå.
Qvinnan är blott alltför ofta den, som undergräfver mannens
medborgerliga pligtkänsla. Långt ifrån att hos mannen lifva
det medborgerliga modet, som äfven hos honom är blott alltför
sällsynt, sträfvar lion att göra honom denna pligt ännu svårare
— ja, hardt när omöjlig. Hvarifrån kommer då denna
qvinnans olycksbringande svaghet? Jag vill ej instämma i det
gamla förtalet, att hon har en medfödd förkärlek för
despotismen; men jag tror, att der en sådan förkärlek verkligen
förefinnes, har den sin rot dels i qvinnans fasa för frihetens
missbruk, dels i en förvänd uppfostran, som alstrar lättsinne,
grannlåtssjuka och oförmåga att se lifvet i stort eller ur någon
högre synpunkt än den blotta personliga fördelens. Då man
hör sägas att det finnes qvinnor, hvilka utgifvit tusentals
riksdaler för en aftontoilette, som de skulle blygas att bära mer
än en gång, så förvånar man sig icke öfver lågheten af deras
mäns offentliga handlingssätt.
Rättvisan fordrar att erkänna, att om männen äro sådana
qvinnorna vilja hafva dem, så blifva å andra sidan qvinnorna
ingenting annat än hvad männerna vilja hafva dem till.
Ansvarigheten är fullkomligt ömsesidig. Låtom oss sträfva att höja
våra qvinnors åskådningssätt, utveckla hos dem mindre
lättsinniga böjelser, samt befria dem från okunnighetens, lyxens
och deras egna nyckers förnedrande ok, och de skola i sin
ordning höja, stärka och förädla oss.
Den andra af de stora medborgerliga dygderna är aktning
for den medborgerliga jemlikheten, hvilken senare är blott en
del af den kristligt-menskliga. Att äfven denna dygd är så
sällsynt hos qvinnan kan också tillskrifvas uppfostran, hvilken,
om den ej, såsom Rousseau klagade, går ända derhän att ingjuta
hos barnet förakt för tjenstfoiket, såsom en första lifsprincip,
dock blott alltför troget underhåller och underblåser den
ömsesidiga misstro och hätskhet, de olika samhällsklasserna emellan,
som i århundraden alstrat så mycket ondt under såväl fria som
despotiska styrelseformer. Icke som kunde man fordra af
qvinnan mer än af mannen, att hon skall bilda sitt närmaste,
förtroligaste umgänge af personer, hvilkas vanor, uppfostran och
åsigter skilja sig från hennes egna. Men uppfostran bör lära
henne att akta dem såsom sina jemlikar i så väl menskligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
