Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
form, är här föremålet för hans löjes gissel. Men, säger Klint,
mellan dessa båda verldar
ligger Studentens stille Bolig
der han vier sit Liv till Sandheden.
Studentverlden skulle alltså vara fridlyst för skenväsendets
besmittelse? Men ligger det då icke något sken, medvetet eller
omedvetet, i Hutters frihetsglöd och hans väntan på det
»Verdenshistoriske Signal?» Och Sören Torp — denne formalist,
som är formalist »fordi han vil være det, og netop derfor ikke
er det» — skattar icke också han åt det allsmäktiga skenet?
— för att nu icke tala om Lassen och det »aparte» slags
sken-väsende, hvaraf han är bländad, då han lyckönskar sig att
komma bort från »alle de drukne Menneskers. Halling står väi
jemförelsevis fri, men har dock, äfven han, omedvetet låtit
fånga sig af skönhetens och kärlekens skenbilder. Och sjelfva
Klint, då han midtunder det bullrande dryckeslaget skildrar
den äkta studenten såsom den »der lever sit egentlige Liv i sig
selv, stille og inadvendt i Tanke og Dröm», sträfvande endast
efter »et reent aandeligt Maal», ger omedvetet sin skärf åt den
allmänna afguden. Skilnaden är, att en personlighet sådan som
Halling eller Klint, endast för kortare tid låter sig bortföras
af »det lokkende Skin», och när han »træt af Haab og Kval»
åter flyr till sitt dunkla bo
»da forstaaer han, naar han igjen har faaet sin Sands,
at han selv var Spurven i Tranedands.»
Redan i och för sig mästerligt skildrade, få nu alla dessa
typer en ytterligare betydelse såsom framhållande den negativa
bilden så väl af förfrns personlighet, som af den idé, han
förfäktar. Svaret på frågan: hvem oeh hvad är Hostrup? blir då:
Han är sig sjelf — en sann personlighet — en sig sjelf trogen
menniska, i motsats till alla dessa skenmenniskor. Och idéen,
under hvars fana han strider genom att med alla qvickhetens
vapen bekämpa dess motsats — hvilken är den väl, om ej
tidens egen älsklingstanke: personlighetens idé?
Men denna idé, ehuru skön och sann, har dock, såsom
allting, sina faror. Hon kan misstydas, ja missriktas. Annu är
det blott personligheten i och för sig, och utan alla vilkor, som
utgör den unge skaldens ideal. Skall han åtnöja sig med detta?
Inser han icke, att också här ligger ett sken, som kan bedraga?
Förstår han icke, att troheten mot sig sjelf på en lägre
ståndpunkt, kan bli svek på en högre ? Kort sagdt, skall han stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
