Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
räddas, öfverflyttas den nu på ett högre område: kärlekens.
Det gäller en kamp mellan högre och lägre makter — mellan
anden och materien. Sliten mellan båda står kärleken.
Naturmakterna hafva söft sitt offer med dvaldrycken och »ved sine
blöde Toner fyldt dets Sjæl med Grue o g Længsel». De äro
redan vissa om segern. Väl veta de, att om den sörjande
kärleken kunde genomskåda den makt, som drager honom mot
djupet och gifva honom hans rätta namn, så vore han fri.
Men de veta också att »mægter ingen af sig selv». Och så
frammana de »den döda glädjens vålnader», lockande: »kom till
oss! I vår mörka, kyliga famn hvilar redan din älskling. Blott
hos oss bo glömska och ro!»
Ingeborg tycker sig höra den älskades stämma:
»Jeg kommer, min Ven!
Er der kaldt i dit Dyb,
jeg vil fryse med dig,
er der mörkt i din Grav,
jeg vil dele dit Mulm».
Då ljuder plötsligt rösten från ofvan:
»Den Mægtige kalder,
hans Stemme gjalder
i vilden Sky».
Den bundna anden frigöres — han ser och nämner vid
namn sina förledare — de fly — natten skingras —
»Arme Hjerte, er du træt,
er du segnet under Sorgen?
I den lyse Sommermorgen
skal du vaagne fri og let
glemme Minderne som saare,
glemme hver en bitter T aare
du har gr ædt.»
»Torsten, er det virkelig dig!»
»Ja kjære Pige, her har du mig igjen.»
och dermed har också läsaren skalden tillbaka i det gamla
lynnet, fullt af öfverströmmande lustighet.
Drömmens djupa mening kan dock icke missförstås: den
som rätt älskar och älskas, skall ej stanna i lägre makters
våld, skall ej multna med »det gulnede Birkelöv» eller förstenas
i fjellets sköte. Han skall icke dö, utan lefva — ja, lian
skall lefva, om han än död blefve. Och då den mäktige kallar
skola de trogna återfinna hvarandra »i den lyse Sommermorgen»,
der ingen gråt skall vara mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
