Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
trons klippfasta gruncl; — icke medvetslöshetens blinda tro,
såsom hos Ingeborg eller blotta natur-instinktens, såsom hos Age,
utan den sjelfmedvetna personliga tron, som har löfte om sig
att vinna det omöjliga. Och Claudio vinner också det
omöjliga — icke genom att uppgifva sig sjelf såsom ett bundet lam
åt en blott offerkräfvande gudomlighet, utan genom att helga
sin hela personlighet till ett lefvande redskap för den
gudomliga kärleken. Målet är väl denna gången icke något högre än
den egna lyckan; men denna innebär i sig andras — ett helt
folks. Med prinsessans hand följer ju riket. Och sedan —
är väl den menskliga kärleken och det verldsliga riket här
innerst något annat än återskenet af eller medlet för den
himmelska kärleken i Guds rike?
»Vi fordre Kjærlighed af Himlens Herre
og just fordi mod Ham vi er saa smaa.
’ Var det vei ydmygt hvis vi sögte helst
at leve den foruden f Nej vor Trang,
vor Ydmyghed g jör netop os forvovne.
— — — — — paa min Kjærlighed,
som ej jeg gav mig selv, men fik som Naade,
paa den alene bygger jeg mit Haab.»
Den dolda lifstanke, hvars knappt märkbara spår vi här
uppsökt, har vuxit och renat sig, och med honom skalden.
Personligheten quand mëme är honom icke mera nog. Det är icke
naturen i oeh för sig, utan anden i naturen — icke den gamla
menniskan, utan den nya, som utgör Hostrups ideal. Och han
söker idealet icke mera på blotta negationernas väg — han
förverkligar det i »Dröm og Daad» i dikt och lif. Icke nog
således, att Hostrup är »sig sjelf», i inskränktare mening: —
— — — — — — — »et Væsen
som ej er slet og ret en Tolvtepart
af et Dusin, men noget i sig selv;
som har med eget Navn sit eget Aasyn
i sin egen Röst, sin egen Drift og Daarslcab,
som ser med eget Blik, gaaer tröstig efter
sin egen Næse ihvor skæv den er,
og hvis han falder, för han Maalet naaer,
kun læsser Skyldens Vægt paa egen Skulder».
Han har jemte sitt eget namn ännu en annans. Han har
»sit eget Aasyn», men genomskimradt af urbilden. Han går
sin egen väg i djupaste mening först nu, ty han har funnit
Den, som är vägen, och faller han, skall han dock nå målet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
