Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
plastik — detta den inre menniskans utmejslande till likhet med
hennes urbild, men med bevarande af stoffets egendomliga art
och gry — skulle väl denna den skönaste och friaste af alla
konster hafva funnits till, om också på dess lägsta
trappsteg i dess allra första skrofliga skick — redan hos de
gamle asar? Det är en fråga, som vi måste hänskjuta till de
lärde, i det vi här endast som flygtigast beröra möjligheten af
ett sådant antagande.
Vår hufvudfråga: hvem Hostrup är och hvad hans sångmö
bär i skölden, hafva vi deremot sökt att besvara så godt
som vi förstått. Endast af sångmöns drägt och skaldens senare
verksamhet återstå ännu några drag.
Då den Moliëreska komedien uppträdde i prosans »negligé»
ursäktade hon sig med, att hon ej hunnit få kängorna på sig
(»mettre ses brodeqitins»). Den Hostrupska kunde anföra samma
skäl, om hon ej vore alltför mycket ett barn af ögonblicket,
för att ens gifva sig tid till en ursäkt. Imellertid behöfver
man blott, såsom vi här, hafva uppfångat en skymt af den ystra
tärnan, för att vara viss, att den stela koturnen aldrig, om icke
på spe, tillåtits att hämma friheten af hennes rörelser eller
tynga hennes luftiga gång. Lätt och skälmsk och fri som
vinden dansar hon barfotad öfver tiljorna, endast för Ögonblick
instickande sin tåspets i rimmets cendrillon-sko och minuten
derefter afkastande den, för att med större frihet kunna
fullfölja sina ystra luftsprång eller sitt trollska gyckelspel. Yr
inen aldrig otyglad, lätt utan skymt af lättfärdighet, fri och
ändå kysk står, eller rättare sväfvar hon för oss, som den
vackraste uppenbarelse af det nordiska löjet. Att hennes hem
från den gamla studentboningen i hufvudstaden förflyttades till
en prestgård i landsorten kan nog synas öfverraskande, men
bör ej förvåna den, som rätt lärt känna Hostrup och hans
sångmö. Vid Silkeborg i Jylland, dit han såsom sin hustru
hemförde dottren af en bland Danmarks äldste skalder, Hauch,
och sedermera vid Fredriksborg, nära Kjøbenhavn, har Hostrup
nu i 13—14 år verkat som en älskad och värderad själasörjare.
Om hans presterliga verksamhet vittnar dessutom en samling
predikningar, utgifven på hans åhörares begäran. Huru han deltager
med samma varma och ungdomliga hjerta som förr i allt, som
rör hans eget land och hela Norden, röjer sig på hvarje rad i
de sista bladen af hans samlade dikter — främst i sångerna
vid grundlagsfesterna samt vid invigningen af Fredriksborgs
Tidskrift för hemmet. ll:e årg. 3:e haft. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
