Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
I digtet om den frafaldne »Julianus» (ett æmne, som den
danske, men norskfødte, Hauch senere har brugt) synes
Malmström at udtone en genlyd af kamp imellem tro og tvivl i sit
eget bryst. Julianus siger til præsten:
»Dig fattas ett: du lärer lifvets lära,
men du har icke genomlefvat den,» —
og senere til samme, idet han taler om Gud:
»Hans hot jag trotsar — men besynnerligt! —
jag fruktar jättestyrkan af hans kärlek.»
Imidtertid kaldes præsten til en döende »på andra sidan
stormomtöcknad fjärd»; og, uagtet den öjensynlige livsfare, er
han dog straks redebon til at komme. »I denna storm?» siger
Julianus, der nu ser, at kristendommen ej alene er livets lære,
men selv et liv, som næres af kærlighedens væld. Efter præstens
bortgang søger kongen at bede; tvivlen får dog snart overhånd;
men han ender med ordene:
»Dock — tanke! hvadan detta ljus? Försköning! —
Yill du upplysa de fördömdas stig?
Mitt öga svider — jätteord: försoning!
Förfärlige! jag tror, jag fruktar dig!–-
Du mäktige! skall så i strid du draga?
Skall kärlek ena hvad fiendtligt var?
Ar det den hämnd på mig du ämnar taga — —
då Nazaren! välan, du segrat har!» —
I et lille digt »Odmjuker er» har Malmströms egen bramfri
sjæl været ophav til en skildring af den kristlige ydmyghed;
dette digt har måske været ham selv et skjold i striden mod
verdens frestelser. Ti strid har tit raset i hans indre, lige indtil
han kunde synge sit »Stilla, mitt hjerta!»:
»Troget du klappat — år ifrån år —
fröjder ocli sorger mig delat:
vållat mitt löje och vållat min tår,
vållat min skuld, när jag felat.
Men om du bröt, du dock aldrig var kallt,
glödde och stred — och led framför allt» —
Malmström var nordisk, — ej alene svensk, og derved får
han værd også for os andre nordboer. Det kunde han jo vei
også få ved at være almenmenneskelig; men det udpræget
nordiske i hans skaldskab vil dog være et middel for det til at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
