Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Nu tar han vägen åt andra sidan af fältet. Han går för
att se om sina renar, dem han ännu icke sålt, emedan ban
väntar att för dem få högre pris sedan alla andra bortsålt sina
förråd.
Tvenne flickor träda nu fram. De hafva stått gömda. Den
röda mössan lyser ännu i skymningen. Silverprydnaderna klinga.
Flickan skrattar ät den bedragne friaren.
»Ella, Ella, du skrattar väl lagom när du står med honom
framför presten, för att vigas.»
»Med Sompo? Nej — nej icke går jag med honom.»
»Visst ger ju din far dig åt Sompo?»
»Tala aldrig om honom, Katri! Förr dör jag än jag går
med honom.»
»Ella, du är ju som en nyss fångad vild-ren! Menar du att
din far frågar vajan vid hvilken stör han skall binda henne.
Det sägs ju att han i morgon ernår gå till presten för att låta
lysa för dig. Hvad vill du väl göra?»
Sakta höjde Ella sin hand och visade ut åt fältet och sade:
»Katri, mäktig är far och rik. Gud är mäktigare och rikare.
Icke skall han låta bortkasta mig i isklyftan — Sompos famn.
När det ser som mörkast ut låter han solen gå upp. Jag
fruktar icke, jag har bedit.»
Morgon randas åter, föga återstår att köpa eller sälja.
Marknaden upphör. Männen lägga sina hufvuden tillsammans. Skall
väl presteu komma? Han har lofvat att i morgon hålla
gudstjenst i kyrkan. En lappman, då han åtagit sig ett allmänt
uppdrag, beger sig på väg så tidigt att han hinner fram om än
yrväder rasar på fjellet, att han icke må bryta sitt ord. Skul|p
då icke presten sörja för att hålla sitt; hvem skulle man då väl
lita på!
Hvad skymtar mot snön derborta? Det är hornen af
ståtliga renar. Redan höres knarrandet af hofvarne. Lätt slinta
ahkiorna fram i det goda spåret der marknadsfarande färdats
fram, och hvilket vinden ännu icke igensopat.
Presten kommer, presten kommer!
Ur alla kåtor och kulor framkomma menniskor, små, ifriga
och rörliga. Alla hasta att möta presten, att helsa och
välkomna honom. Man löser honom från renens töm, de närmast om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
