- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
232

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

gifvande lyfta honom ur ahkion och nästan bära honom in i
prestens stuga. Redan brinner brasan på gråstenshällen.

Gamle Aslak klockare stiger frain. Han blottar sin hjessas
glänsande silfverhår. Gubben når den unge presten knappt till
skuldran, men då den unge böjer sitt hufvud för den gamle,
lägger han sin hand derpå och säger: »Ar än du en prest och
Herrans tjenare, så skall dock den åldriges välsignelse aldrig falla
onyttig bort, då den lägges på ditt hufvud. Din företrädare har
jag sett stå infor Herrans altare och förrätta sin tjenst, likaså
hans företrädare ocb ännu hans företrädare, och han som före
honom stod der, men ännu aldrig har gamle Aslak sett den
åldriges välsignelse falla fåfäng ned till jorden. Må din ingång i
denna församling vara välsignad.»

När den gamle talat till slut, trängde sig alla i rummet
innevarande kring presten, spörjande såsom brukligt är af en
Jångväga resande: »Lefver höga öfverheten? Ar biskopen frisk?
Ar det fred i landet? Har Guds kyrka och församling fred för
turkar och hedningar?» och mera dylikt.

Maten var nu tillredd. Rara märgben, en fet tunga, de
utvaldaste hjortron, och en sticka med kringfrusen mjölk. Och
presten spisade deraf, just som en annan vanlig menniska.

Snödrifvan, som samlat sig i stugans hörn, sopades bort,
och en dugtig tapp mossa stoppades i rökhålet för att hålla
kölden ute. Löf funnos qvar i sängen sedan i fjol, och på dem
breddes en ny renhud och deröfver lades en annan, att tjena till
täcke. Och så hade man lagat allt, godt åt presten till natten.
Hvad mera hade man väl kunnat göra, om det varit för
sjelfva-ste biskopen?

Men hvar är den unge Aikio? Ingen har sett honom på
fältet, icke hos renarne. Ingen har sett honom bära ved eller
"^tten. Icke heller har han synts hos köpmännen sälja skinnen
af de djur dem han fällt på jagten.

Aikio är icke här. På sina skidor har han hastat bort
ända till det trollkunniga Akkola.

Högt på fästet flammar norrskenet. Der vifta skimrande
band. Der brusa forsar af flytande guld. Der frasa och fladdra
lågor och skurar af gnistor. Andarne dansa i skimrande rader.
Deras drägter skifta i färger, som blommorna i högsommarens dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free