Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
nu mera icke kunde förändras. Han påminte honom om att han
borde hafva ett försonligt sinne och förlåta svärsonen, och bad
honom taga denne i hand och icke mera vara honom gramse.
Och Jutua tog vid ena handen sin måg och vid den andra
sin dotter och så gick han med dem utåt fältet.
När de så vandrat ett stycke frågade Ella: »Fader, hvart
för du oss?»
»Nej, nej,» sade Jutua vid sig sjelf, skakande på hufvudet,
»ännu äro vi allt för nära presten.»
När de åter hade vandrat ett stycke, frågade Ella ännu en
gång: »Fader, hvart för du oss?» och åter sade Jutua: »Nej, ännu
äro vi allt för nära presten.»
Men när de ännu gått ett stycke längre bort, stannade han
och slog med sin hand till Aikio ett slag, så tungt, att om denne
ej varit så ung och stark, sä skulle han hafva segnat ned, och
sade: »Nu har jag utgjutit min vrede; men den, som mot mig
idkat svek, vill jag inte hafva att göra med; icke heller med
henne, som du stulit. Gån, må jag slippa att se eder mera!»
Ella lutade djupt ned sitt hufvud och sade: »Fader, min
fader, jaga oss icke så ifrån dig! Vredgas icke så!»
Och Jutua svarade: »Jag sade ju, att jag hade uttömt min
vrede, men med den som bestulit mig vill jag inte ha att skaffa,
ej heller med något hvad honom tillhörer, huru han än må hafva
förvärfvat det. Och så vill jag nu slippa eder.»
»Fader», gentog Ella gråtande, »hvi jagar du bort ditt barn från
fader och moder? Fader, kom, låtom oss ännu vända om och gå
till presten. Han skall ännu tala med dig. Han har väl sjelf
fader och moder. För sin moders skull skall han beveka dig.»
Jutua hvisslade gällt, och yrande snön omkring sig, kom
ilande vindsnabbt hans älsklingsren, hvilken han lemnat ispänd
vid kåtans ingång, att hållas af en tjenare; men då renen hörde
hvisslingen, ryckte han sig lös och ilade fram. Fattande honom
i hornen, skrattade Jutua hånande, i det han sade: »Prestens
mor, ja! När du har en son som är prest och han ber mig
derom, då vill jag taga dig till min stuga och till mitt hjerta, men
aldrig förr, hvad än må hända. Detta är nu sagdt.»
Och kastande sig i akkian fördes han med vindens
snabbhet bort öfver fältet.
Följande dagen fans af den församlade menigheten ingen
mera qvar, och presten beredde sig att, jemte sin tjenare,
tillbringa sommarens långa dag i den folktomma nejden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
