Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Ären gå. Barn krypa kring Aikio och Ella. De bli allt
flera. Det börjar bli knappt om föda för många munnar. Vargen
tar renarne; faders välsignelse hvilar icke öfver dem. Fisken
fastnar ej i nätet; faders välsignelse hvilar ej öfver träsket.
Vildbrådet går ej i gillret, faders välsignelse hvilar ej deröfver.
Aikio reder sig till. Han skall bege sig till det norska
landet, på andra sidan gränsen. Han ernår färdas till Ishafvets
kust. Han skall deltaga i det stora fisket der. Han skall hämta
hem med sig hvita slantar, som han får för fisken. Han skall
köpa renar.
Men året bar gått och Aikio har icke återkommit. Annu
ett år har förgått och allt är Aikio borta. Männen återkomma
från det stora fisket med rika håfvor för ett belt års lif, men
Aikio kommer icke. Aikio hvilar i det kalla, isiga hafvets famn.
Ack, faders välsignelse hade icke byggt Aikios och Elias bo!
Björkarnas knotiga stammar och krokiga grenar gömmas af
ljusa löf. Stranden grönskar. Fåglarne hålla samspråk och solen
näns icke alis gå till hvila, för att icke sofva bort ens en stund
af sommarens korta fägring.
Presten har färdats långt bort från sitt hem. Han plockar
markens blommor och gömmer i sin låda. Han samlar med
håfven flygande kräk, som om det vore fisk.
Myggor i skaror sväfva omkring honom, öfver honom,
framför honom, som stora skyar af rök. Han springer framåt för
att söka undslippa dem, men molnstoderna följa honom. Han
stannar af trötthet, och tallösa skaror af mygg betäcka ansigte
och händer. Han börjar åter att springa så fort han förmår,
men som ett hvalf bildas blott i molnet, der han hastat fram,
och åter falla de rofgiriga öfver honom. Hvart skall han gå för
att söka en stunds fred?
Ar det en torfhög, som synes vid Wastus-Jaures strand? Nej,
det är Elias boning. Presten böjer sig djupt för att kunna
inträda, men derinne kan han nästan stå rak under åsen, der
rummet är högst.
Ella och barnen hafva nyss slutat sin måltid. De tacka just
Gud för maten, knäböjande kring det tömda fatet. Presten har
vandrat långt, en måltid vore honom välkommen. Annu finnes
i grytan af Elias anrättning, bark kokad med vatten. Men det
vill ej smaka presten att förtära, fastän han bjuder till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
