Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Presten talade deltagande ord med sin värdinna. Han talade
hjertligt om Aikios bortgång, han frågade om hvem som skulle
sörja för att barnen finge föda.
»Gud föder sina barn», svarade modren. »Icke låter han
oss svälta ihjäl. Han öfverger ej dem som bedja till honom.
Yi bedja. Mången gång fastnar fisk i näten, som jag bundit.
Ripor gå i snarorna. En fisk eller fågel i barkgrytan, då lider
man minsann ej nöd. Men också barken är Guds goda gåfva,
den ha vi ej behöft sakna.»
»Men din fader är rik. Kan han ej bevekas att sörja för
dig och dina barn? Lappens hjerta är ju vanligen mjukt mot
hustru och barn?»
»Far har flyttat långt bort, åt andra sidan af de stora kärren.
Mig vill han icke minnas. Aikio var en man, han ville sjelf
styra sitt öde. Han var som förblindad. Han såg intet, han
skydde intet, icke ens för att* gripa till trolldom och list, ty han
hade blott en tanke, den, att rycka mig bort. Han hämtade
trollmannen, som med sin dryck förhexade far. Välsignelsen vek
bort. Han hvilar i Ishafvets kalla djup. Jag är förskjuten från
hemmets kåta, från faders öga och moders hjerta. Men se —
Gud har dock aldrig förskjutit oss!))
Presten började längta till de nejder der ban var född, der
träden stå höga och solen synes alla dagar, hela året om. Och
ban redde sig till att flytta bort, för att i sin hembygd sätta bo.
Han tingade renar till färden och många af hans åhörare följde
honom till vägs, sedan han för sista gången för dem hållit
gudstjenst, och de skidade upp spår och körde förut för att bana
väg. Nu hade alla återvändt.
Storm utbryter. Snön far omkring i yrande hvirflar. Den
rasar ned för fjellarne. Den yr omkring i vildt raseri. Ingen
stjerna synes att leda vägen. Renen stannar, han förmår ej
mera draga fram ens den tomma akkian genom drifvan. Presten
vill förmå honom att tränga framåt. Han kastar sig ned på
snön och låter ej förmå sig att uppstiga.
Hvar finna ett skygd mot ovädret? Här måtte ju dock finnas
en bostad i nejden. Elias kåta kan ej vara långt borta. Man
spanar med möda. Ögonen fyllas af den täta snöyran. Ett
ögonblick saktar sig snöhvirfveln. Man spanar åter. Ingen
upphöjning på snön ger tillkänna att derunder finnes en menniskoboning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
