Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
kanske någon hade skidat upp ett sådant. Han förstod ej att
han skulle dö af hunger om icke snön skulle begrafva honom.
Han ernade beständigt blott ställa kosan mot den rand, der solen
hvarje dag höjde sig litet öfver himlens bryn, och så skulle han
ju slutligen komma till det landet der bröd växer, och så skulle
han hämta mat och pengar åt mor. Äter brast Ella i tårar.
Då sade presten: »Låt icke ditt hjerta öfvervinnas af sorgen.
Kanske låter Gud mig finna gossen. Äfven min väg går åt söder.
Jag lofvar dig att spana efter honom, så vidt som i min förmåga
står.»
Elias anlete klarnade, hon hopknäppte sina händer och
utbrast: »Se — Herren sände honom.»
Men presten fortfor: »Ella, vill du anförtro mig gossen om
jag finner honom? Jag skall medföra honom till mitt nya hem
och sörja för honom efter bästa vetande.»
Ella suckade djupt. »Ack, herre, icke kan han lefva i clet
landet. Lappen trifs icke der ej vinternatten har norrsken och
der sommarnatten är sollös och mörk. Huru skulle han kunna
lefva der han kanske på halfva året ej finge se snö? Han
skulle dö der. Huru gick det väl med Jessiö, som sålde sin son
åt den store herrn ifrån det södra landet? Gossen dog derborta.
Såg du ej hur fadren vandrade omkring på kyrkogården, lik en
vilsen irrande ande, under det alla andra i kyrkan firade
gudstjenst. Men han vågade ej inträda i Herrans hus. Han kände
att han ej var värdig dertill, han, som vållat sitt barns död.
Skulle jag väl sälja mitt barn, om Gud sparat hans lif?»
Presten försäkrade att om gossen ej ville trifvas hos honom,
så skulle han återsända honom, och lägenhet dertill skulle han
veta att finna. Han ville bli en far för den faderlöse.
Länge tvekade Ella. Men slutligen, sedan ovädret stillat
sig och presten skulle afresa, och än en gång upprepade sitt
anbud, då höjde Ella sina ögon så att hon kunde se presten i
anletet och sade: »Just då jag bad till Gud att beskydda mitt barn,
då trädde du in i min koja. Visserligen sände han dig! Mot
honom må jag icke spjerna. Genom dig skall ban rädda min
förstfödde. Ske såsom han det skickar! Jag förtröstar på honom
och på dig, som han sändt mig till ett tröstens budskap.»
Många år hafva förgått. Äter har folket samlats kring
kyrkan, för att fira påskens stora högtid. Ater skall gudstjenst
hållas. Äfven gamle Jutua, silfverhårig och darrande, har infunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
