Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
flutit sedan denna åtgärd vidtogs, måste på det lifligaste glädja
hvarje fosterlandsvän. Man frågar sig blott: skulle ej en liknande
åtgärd kunna vidtagas, till förmån för sjömän och fiskare här hemma,
hvilka ofta på krogarne i sjöstäder och fisklägen bortslösa stora
summor, under det hustrur och barn svälta i hemmet?
Utan att tilltro oss förmågan att utfinna bästa sättet för
utförandet af en dylik plan, tillåta vi oss dock att hemställa, om ej
befälhafvare på större fartyg kunde göra sig till ombud för en eller
annan sparbank och till densamma månatligen insända besättningens
sparpenningar.
Sedan några år beordras ett eller flera kronans fartyg att
uppehålla sig vid de svensk-norska vestkusterna, för att, i händelse af
behof, bispringa dervarande fiskarefartyg. Det goda inflytandet af
denna anordning, äfven i moraliskt afseende, är allmänt erkändt.
Så t. ex. ha vi hört berättas huru i närheten befintliga fiskare om
söndagarne blifvit inbjudne till samfäld gudstjenst ombord på kronans
fartyg, hvarefter några goda böcker utlånats eller gemensamma
tidsfördrif tillställts, egnade att förädlande eller förmildrande inverka
på den råe och sträfve skärboens sinne.
Lades nu dertill tillfället att afsätta eller om möjligt förränta
en sparpenning af den under veckan erhållna vinsten, till förmån
för de hemmavarande, eller till skydd mot vinterns nöd, skulle det
goda inflytandet säkerligen i ej ringa mån stegras.
Yi föreställa oss att på ångfartyg med bestämda turer en dylik
liten sparbanksrörelse vore ännu lättare anordnad.
Önskligt vore äfven att sparbankerna mera allmänt utbredde
sin verksamhet på landsbygden, hvarigenom mångenstädes en sparad
penning skulle finnas i behåll från goda år, till afvärjande af en
hotande nöd. En verksamhet i denna riktning skulle säkerligen
för bildade och menniskoälskande qvinnor vara mera tillfredsställande,
än allmoseutdelningens danaidiska värf.
Mången torde dock finna en ursäkt för sin liknöjdhet för en
dylik verksamhet i den invändningen, att de besparingar, som
sålunda kunde göras, dock äro alltför ringa, de individer, hos hvilka
nationallytet kunde hämmas, alltför obetydliga, för att de skulle
kunna ha något inflytande på folket i dess helhet.
Men hvad är då nationalrikedomen, om ej det samlade beloppet
af små besparingar? Och hvad är folket, om ej sammanfattningen
af i och för sig obetydliga individer? Här om någonsin gäller den
kända satsen: det är icke generalen utan soldaterna som vinna
slaget.
Nationallytet har redan, om ej ensamt alstrat, så dock i
betydlig mån medverkat till framkallandet af en allmän nöd. Men
från nöd till tiggeri, förnedring och undergång är, för folk såväl
som individer, blott några få steg.
Må då inga krafter anses för svaga, inga medel för obetydliga,
att hämma och motväga, till dess vi en gång kunna tillfullo
utplåna det lyte, som vidlåder den svenska folkkarakteren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
