Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
hvilka faran i och för sig blott innebär en ytterligare eggelse?
Och när vi uppnått mogen ålder, och skulle inberga skörden af
årslånga mödor — gifves det väl något mera rörande än att se
frukten af dessa mödor offras för andra? Andens segrar äro
herrliga. Att hafva sett en skymt af sanningen är en af de
renaste fröjder som det är oss förunnadt att smaka i detta lifvet;
men det finnes något ännu ljufvare och det är medvetandet att
hafva hulpit den svage, tröstat den fattige samt kanske räddat
en själ, nära att duka under för förtviflan.
Och i ålderns dagar, då vi genomskådat lifvet och ingenting
mera begära af detsamma — gifves det väl något skönare än
godheten hos den gamle, som, bruten af åldern, förgäter det
förflutnas sorger och det närvarandes plågor, för att endast tänka
på dem som skola komma efter honom? Ligger ej i denna
hängifvenhet, denna sjelfförsakelse, ett slags uppståndelse, en
försmak af odödligheten?
Men godheten tjenar icke endast till att uppfostra hjertat,
hon har äfven en stor uppgift i samhället. Denna sanning
förbisågs ingalunda af grekerna, de första som af moral och politik
gjort vetenskaper. Kärleken var den innersta spännkraften i deras
ståt, lifsnerven i deras republik. Aristoteles har skrifvit hela
böcker öfver detta ämne, och det synes mig som hafva hvarken
forntidens eller nutidens tänkare uppfattat allt det riktiga och
djupa i denna framställning. Splittrade i åsigter, liksom alla
fria folk, hade grekerna drifvits att i föreningskraften söka
demokratiens sammanhållningselement. »Broderskärleken», säger
Aristoteles, »är staternas bindkraft. När menniskorna älska
hvarandra, blir rättvisan öfverflödig; men skulle rättvisan en
gång blifva rådande, kunde den aldrig göra tillgifvenheten
öfverflödig.» Och filosofen framställde denna tillgifvenhet, icke såsom
ett blott utbyte af ömsesidiga tjenster, utan såsom en sig sjelf
förgätande godhet. Hans ideal för ali tillgifvenhet är
moderskärleken — denna känsla, som icke fordrar något gensvar och
icke åtrår något annat än det älskade föremålets sällhet.
Aristoteles’ teori är beundransvärdt riktig; men på hans tid
var dess tillämpning ytterst begränsad. Den gamla verlden var
styckad i små, sinsemellan afundsamma och fiendtliga samhällen;
man var grek, romare eller barbar — begreppet medmenniska
var okändt; moralen och rätten sträckte sig ej längre än till
stadsmuren. Kristus allena har utplånat alla racernas och
bördens råmärken, i det han blef vår broder och förklarade oss alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
