Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
fädernehem, der stridiga familjförhållanden och den dagliga
slitningen mellan sinnen, hvar för sig ädla, men omöjliga att bringa
i samklang, hota det unga parets lycka. Öfverflyttade till ett
tyskt universitet, der mannen fått anställning, synas de båda
makarne, ostörda af främmande inflytelser, böra återfinna sig
sjelfva och sin första lycka. Nu tillkomma dock nya pröfningar:
ekonomiskt obestånd, ömma hjerteförluster och slutligen ett
töcken af svårmod, lägrande sig öfver mannens alltid något
grubblande ande. Ehuru förenade af den ömmaste tillgifvenhet,
hade de båda makarne aldrig fullt förstått hvarandra. Det
fanns hos hustrun — af henne sjelf knappt anadt — ett helt
själsområde, dit mannens blick aldrig nådde, och derhän alltid skulle
funnit sig främmande, äfven om hon kunnat införa honom dit.
Länge dunkelt kändt, framstod detta missförhållande fullt tydligt
för den unga hustrun, i det ögonblick då hon upptäckte att hon
var skald — att det var sångens gudagåfva, som rört sig så mäktigt
inom henne, redan då hon låg lik en drömn>ande fågel vid sin
faders bröst, men som sedan, undertryckt och bunden i
omedvetenhetens boja, varit henne snarare till plåga än till glädje.
Samtidigt med denna upptäckt vaknade inom henne ett djupare
religiöst behof. Härmed öfverflyttas lifskampen på andens högre
områden, för att genom många frestelser och faror slutligen
uppgå i seger. Segrar af denna art vinnas dock ej utan offer.
Offret blef här snillegåfvan. För ett ögonblick erkänd och
upptagen som den rikaste välsignelse, måste den dock snart
uppgifvas för de husliga pligternas och »det allena nödvändigas»
högre kraf. Ett dylikt offer, om än aldrig så oundgängligt och
för viljan förädlande, innebär dock alltid en andlig stympning —
ett slags partielt sjelfmord. Deraf denna dämpade klagoton —
denna aldrig fullt bortsmältande dissonans, som genomgår hennes
själs strängaspel och som skall lösas först der, hvarest »Sjælens
Dyb får lutret B öst» och den här förstummade får taga upp sin
stämma med
»i det store Kvad for Tronen
som til Himlens Harper synger».
Likasom Björnsons och Magdalene Thoresens senare arbeteny
så har äfven denna enkla, af en onämnd norsk författarinna
skrifna berättelse väckt stridiga meningar. »Det går ju ingen
nöd på hjeltinnan», mena somliga. »En hederlig man, välartade
barn och en fast religiös tro — hvad vill hon mer begära?»
Andra åter tro sig förstå, att det mellan hjertats lycka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
