Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Så hade det fortgått under en lång följd af år, hvarunder
de unga kolonisternas antal ständigt tillväxt och omsorgerna för
deras väl och koloniens bestånd sålunda mångdubblats. Då
uppsteg ett mörkt moln på den hittills så lyckliga familjens himmel,
i skepnad af den svåra ögonsjukdom, som småningom beröfvade
M:r Lucas hans ögons bruk. Detta var en hård pröfning,
emedan den ej allenast urståndsatte honom att verka och arbeta
såsom förut, utan äfven emedan den betog honom möjligheten att
egna den noggranna tillsyn åt sin stiftelse, hvilken han ansåg så
oundgängligt behöflig. Tanken härpå smärtade honom djupt, ty
han visste nogsamt, af hvilken vigt husbondens öga är för ett
arbetes omsorgsfulla utförande, en maxim, som här mer än
någonsin måste göra sig gällande. Men hvad M:r Lucas påbörjat
hade burit frukt, i mer än ett afseende, och detta visade sig bäst
vid denna kritiska tidpunkt af koloniens tillvaro. Han hade en
ung son om ett par och tjugo år, en ädel yngling, som med
varmt intresse följt sin faders menniskoälskande bemödanden.
Denne hade nyss med framgång aflagt sina juridiska examina och
stod just i begrepp att inträda i det praktiska lifvet, der en
vacker bana öppnade sig för honom. Men faderns bekymmer och
det intresse han sjelf kände för dennes stiftelse, för dess fortfarande
bestånd och utveckling, förmådde honom att, försaka mer lysande
utsigter och i stället intaga den till utseendet anspråkslösa, om
ock i sjelfva verket så betydelsefulla platsen af direktör vid
förbättringskolonien i Val-$Yevre. Nyligen gift, bebodde han nu
den lokal inom kolonien, som förut innehafts af hans föräldrar,
hvilka derföre återvändt till sitt arfgods, Chateau de la Rongëre.
Men vagnen viker af från landsvägen, vi fara genom en
grind och inkomma i en vacker park, der vägen slingrar sig
genom friska gräsmattor och lummiga trädpartier. Vi äro nu vid
la Colonie, säger M:me Lucas — men hvar äro då murarne, som
borde omgifva den, gallerportarne, som skulle utgöra
förmedlingslänken mellan den ocli den yttre verlden, portvaktaren, som allena
borde ega myndighet att öppna dessa? Af allt detta såg jag ej
ett spår. Den i Frankrike vanliga hägnaden af buskväxter skiljde
koloniens egor från grannarnes, och den omtalta grinden gjorde
ingen svårighet att öppna sig för hvem som helst. Stället bar
hela karakteren af ett väl underhållet landtgods, men något, som
talade om fängelse, om straffanstalt, kunde ej förmärkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
