Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
åstadkomma förbättringar i arbetsklassens ställning. Med minnet
och sinnet ännu uppfyllda af leende bilder från de väl odlade,
fruktbara, folkrika länder jag nyss besökt, blef denna kontrast
och de jemförelser, den framkallade, för mig ytterst smärtsamma
och jag kunde ej undertrycka frågan: är verkligen vårt land sä
ytterst vanlottadt af naturen att dess mot jordvidden ringa
befolkning ej der genom arbetsamhet och klok hushålljiing skall
kunna förvärfva sitt dagliga om än sparsamma bröd? Finnas
ej inom Sveriges vidsträckta landamären tillräckliga ressurser
för att föda 4 millioner menniskor, utan måste en del af dessa
utvandra till fremmande land för att der förtjena sin
bergning, under det en annan del stryker landet omkring,
framsläpande en sorglig tillvaro, hvilken endast uppehälles genom de
almosor, som kastas till dem? Jag kunde dock ej förmå mig
att tro det dessa frågor böra jakande besvaras, ty det föreföll mig
som skulle medel finnas att afhjelpa de bedröfliga
missförhållanden, som här blifvit antydda, ehuru jag ej tilltrodde mig att
utfinna dem.
Mina tankar fördes genom nyssnämnda jemförelser och
betraktelser ovilkorligen tillbaka till den lilla blomstrande koloni,
jag i det föregående beskrifvit, på de vackra och lyckliga resultat
den har att framvisa genom ett klokt och ändamålsenligt
begagnande af både jord och arbetskrafter, som länge blifvit ansedda
värdelösa, och detta allt utan stora pekuniära tillgångar. Jag
sammanställde i mina tankar dessa förhållanden med de ofantliga
kapitaler af dels proletärers, dels brottslingars förslösade, illa
använda arbetskrafter och af ouppodlade, illa använda jordsträckor,
som hos oss årligen gå förlorade, och hvilka, när man dertill
lägger de för vårt land både betydliga och betungande medel,
som utbetalas till fattigunderhåll, både å allmän och enskild väg,
måste bilda en summa, i sanning egnad att väcka vår häpnad,
särdeles när man betänker, att hela denna summa år efter år
spårlöst, ändamålslöst försvinner i pauperismens djup, utan att
på minsta sätt bidraga till att fylla en afgrund, hvilken i stället
snarare tyckes vidga sig mer och mer. Dessa sorgliga
betraktelser fyllde mitt hjerta med bedröfvelse och de frågor, jag ej
kunde undertrycka, antogo nu denna form: skulle ej alla dessa
tillgångar, ändamålsenligt, klokt och samvetsgrannt använda, kunna
blifva vårt land till välsignelse, i stället för till förbannelse,
såsom nu ofta är fallet? Skulle ej statsekonomen och filantropen
kunna räcka hvarandra handen för att till fäderneslandets gagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
