Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
medborgare: en Vauban, en Fénélon, en Montesquieu, en Turgot,
en Malesherbes, och, man skulle kunna tillägga, äfven en Ludvig
den sextonde, om man nämligen får tro Plutark, som säger att
den största handling, en herrskare kan göra, är att afstå
envåldsmakten och gifva sitt folk friheten.
I fredens, ärans och eudrägtens sköte kallas då den
mäktigaste nation i verlden af den mest lagliga af alla myndigheter
till samfälda öfverläggningar om en reform af sitt styrelsesätt.
Under trenne månader ses innevånarne i hela landet, fördelade
i ett antal af 40,000 olika grupper, med en beundransvärd
klokhet och en ännu beundransvärdare hängifvenhet för sin sak,
arbeta på att skriftligen framställa och motivera sina önskningar.
Dessa tusentals skrifter samlas och granskas af en lysande och
ädel församling, hvilken ur dem framdrager de grundsatser, om
hvilka folket enhälligt förenat sig. Vid en offentlig
sammankomst proklameras denna sammanfattning af folkviljan, dessa
enhälligt antagna grundsatser, hvilka fått namn af 89 års principer
— principer, hvilka förbundo med hvartannat tradition och
förnuft, ordning och frihet, framåtskridande och laglydnad — och
hvilka i sig utgöra den fastaste grand, på hvilken någonsin ett
folk byggt sin rätt. »Vi erkänna nämligen», säger Barante, »ingen
annan grundval för vår rätt än dessa af våra fäder proklamerade
89 års grundsatser — det enhälliga uttrycket af folkets samfälda
vilja — en urkund, ensam i sitt slag i historien.»
Här var således hela Frankrike förenadt i en och samma
vilja. Gripen af glädje och hänförelse afsvor nationen högtidligen
alla missbruk, alla privilegier, för att underkasta sig den
pånytt-födda allmänna rätten och förklara sig hafva uppnått det
frihetens mål, hvartill hon i alla tider sträfvat.
Men i stället för denna lyckliga upplösning, på hvilken
revolutionens första ledare så varmt trodde, inträder just här de
fasansfulla förvecklingarna af dramat.
Det är från detta ögonblick som Barante blir omedelbar
åskådare af det ödesdigra och förfärliga skådespelet.
Ar 1792 är han ännu ett barn, endast tio år gammalt, men
detta barn är kalladt att med egna ögon blicka in uti, och i sitt
eget hjerta förvara revolutionens fruktansvärda hemlighet.
Hvad ser han då? Han ser allt, som af ett barn kan
begripas, och hvilket han sedan berättat i sina rörande memoirer.
Han ser sin far fängslad och hotad med döden. Och vid fän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
