- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
323

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

323

att göra något väsen af sig, af alla dessa pligtens ödmjuka
dagsverkare — dessa det allmänna sträfvandets »gemene man» —
dessa enkla och hjeltemodiga själar, hvilka bilda grundämnet i
national-äran och den osynliga drifkraften i hvarje folkeligt
framsteg. Och detta parti, hvad är det, om ej nationens hjerta —
folkandan, som väl till en tid kan låta sig vilseledas af blinda
förare, men som dock, i trots af alla fel och misstag, städse
bibehåller sin instinktlika åtrå till rättvisan.

Här är det nu som de verkliga folkledarne skola ingripa.
Så kallar man nämligen dessa stora andar, hvilka, genomträngda,
också de, af nationalandan, förstå att låta sitt ljus lysa för folket,
spana dess mål genom vetenskapens fjerrglas och leda det dit
vid vishetens hand.

Frankrike har egt och eger ännu sådana ledare, och känner
deras namn. »Jag ser», säger Barante, »denna ädla, utvalda skara,
alltid öfvervunnen, men aldrig krossad, skrida fram genom alla
skiften af vår historia, ropande på rättvisa och frihet. Jag ser dem
isynnerhet från Ludvig XIY:s tid, vaknande till besinning vid
anblicken af enväldets skamlösheter, gå att söka de sanna lagarne
för nationernas lif, oaflåtligt påyrka dessa lagars efterlefnad, och
småningom afslöja för folket deras betydelse i odödliga skrifter,
hvilka ulan först efter seklers förlopp börjar kunna tyda.»

I våra dagar hafva dessa lärdomar blifvit allmän egendom;
i Barantes skrifter hafva de funnit sitt klaraste uttryck.

Härmed har arten och grundkarakteren af Barantes politik
blifvit antydd. »Låtom oss hålla oss fjerran frän passionernas
politik, och i stället söka införlifva oss med erfarenhetens,
vetenskapens och sanningens — den enda, som kan skänka oss den äkta
friheten», sade ofta den ädle tänkaren.

Men hvari består då egentligen hans lära? Med hvad medel
tror han sig kunna hålla hoppet vid lif? Står det väl ännu, efter
så många fel och missgrepp, i vetenskapens makt att göra oss
värdiga detta andliga framåtskridande, som är den nya tidens
yttersta åtrå — detta framåtskridande till rättvisa och frihet, som
folkandan kräfver och Gud ålagt oss?

Ett ögonblick trodde Barante att revolutionen var fullbordad
och att Frankrike nått sitt mål. — Men, ack! ett halft århundrade
har sedan dess förgått. Och huru har folket begagnat denna tid?
Till att i växande tvedrägt ånyo sönderslita sig sjelft och draga
nya olyckor öfver fosterlandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free