Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 i
såsom Leto irrade kring land och haf för att finna en plats, der
hon kunde i ro framföda gudabarnet; såsom stjernehimmelen
rastlöst hvälfver sig kring jorden: så längtar menniskosjälen, på
hvilkens hemlighetsfulla grund eviga makter skrefvo sin
stjerne-skrift, att finna lösningen till den skriftens gåta, att gifva en
fullständig och lefvande form åt de mellan skimrande konturer
sväfvande gestalterna. — Och såsom — men min far finner mig
alltför enfaldig?
— Fortfar, Adeimantos.
— Det sägs, att Leto fåfängt sökte sig en hvilostad, ända
till dess den lilla ön Delos befanns villig att mottaga henne och
de barn, åt hvilka hon skalle gifva lifvet. Delos hade förut varit
en hit och dit flytande ö, som först nu fick stadga, när gudinnan
Artemis och hennes broder Apollon på hennes grund skådade
dagens ljus. Då uppsköto ur hafvets botten fyra pelare, och på
dem fick ön sitt fäste. Så är ock menniskohjertat en på lifvets
flod beständigt irrande ö, ända till dess sjelfbegrundningens tysta
natt sänker sig ned och på dess grund föder renhetens och
helighetens idé. Då får hjertat sitt säkra fäste i det oändliga alltets
djup; och de fyra pelare, på hvilka det sedan hvilar lugnt och
stilla trots våg och storm, äro de icke de fyra kardinaldygderna,
hvilka du sagt mig vara antagna af de gamle,-och hvilka blott
äro olika sidor af den fullkomlighet, som tillhör den renade själen?
— Du har sannerligen rätt, Adeimantos; fortfar!
— Apollon föddes på samma gång som Artemis. Han var
skaldekonstens och profetians gud, och det var hans och Artemis’
båge, som skänkte den ögonblickliga, från sjukdomens långa qval
befriade döden. Så är det ock blott i den rena och heliga själen
som poesiens skära ljus faller öfver det närvarande och det
förgångna; blott för en sådan själ lyftes den slöja, som döljer det
tillkommande; och väl träffas äfven det renade hjertat af dödens
pilar, men icke af dödens fasor, ty icke ens döden kan skada
den, som är ren i sitt sinne.
— Sannt, Adeimantos.
— Jag tänker äfven på den höga gudinnans lif. Hon älskade
ej städerna utan trifdes bäst på landet, der jagten var hennes
egentliga sysselsättning. Så finner sig det rena sinnet mest till—
taladt af naturens höga enfald och skyr det konstlade och
stormiga lifvet. Så är ock det rena sinnet alltjemnt på jagt för
att utöda alla dessa orena begär och tankar, hvilka lika skogens
snabbfotade djur ila detsamma förbi. Jag tänker ock på historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
