- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
346

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346

staden till den förra. Skeppet bär det ståtliga namnet Titan ei a
och förer såsom gallionbild ett Artemis-hufvud, begge delarne
förmodligen för att tillkännagifva sin härkomst från den stolta
gudinnans rika stad.

Man befinner sig nu på höjden af Halikarnassos. Det är én
het och qvalmig dag och nästan fullkomlig stiltje. Horizonten
begränsas i öster af Kalymnos’ stränder med sina vingårdar och
olivedungar, mellan hvilka framskymta hvita, inbjudande boningar.
I vester afteckna sig mot den glödande himmelen de fantastiska*
konturerna af Lebinthos’ berg; i norr betecknar en svag rand
stränderna af den klippiga Leros med sina kringliggande smärre
öar; i söder utbreder sig obegränsadt det vida hafvet, skimrande
än i blått och grönt, än i purpur och guld. •

Skeppets befälhafvare, en väderbiten gammal sjöman, bördig
från det Kretensiska Kydonia, går otålig af och an på däcket
och svärjer vid Poseidons treudd, att han redan för tvenne dagar
sedan hade bordt vara framme i den stora staden på andra sidan
Samos. Skeppsfolket, föga sysselsatt, tänker hvar och en på sin
beqvämlighet. En af dem ligger raklång på ett lappadt segel och
sjunger sömnigt en af de visor, dem han senast lärt i
Ptolemeer-nas stad, och ett par af kamraterna lyssna till hans sång med
halfslatna ögon, under det ett par andra rassla med tärningar på
en om hvälfd tunna.

— Jag vill slå vad om dubbla vinsten — säger den ene till
den andre — och den grå katten till på köpet, som jag knep
förliden månad i Heliopolis, och som nu gör tjenst såsom
skeppskatt, ehuru han förut lärer varit ett slags gud — jag vill slå
vad, att jag sett honom förut lofvera kring gatorna i Efesus.

— Hvem, skeppskatten?

— Ahnej, herrn vet jag, den der, som sist gick under däck.

— Det tror jag nog; han är son af Paralos, den der
förnäme herrn, du vet, som var granne till Theodoros.

— Ah, nämn inte det namnet, du upprifver det gamla såret,
som håller på att gro igen.

— Jaså, Prokne, ja, lion tjente hos Theodoros.

— Tig, säger jag, det var då det; då var då och nu är nu,
säga filosoferna.

— Ja, det är visdom i det talet. Han skall vara en stor
filosof.

— Hvem?

— Han, som du talte om nyss, Adeimantos, Paralos’ son.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free