- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
347

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347

— Lycka till: då kan han väl också trolla, ty det kan
Apollonius, och han skall vara den styfvaste filosof i verlden.

— Jo du, jag måtte väl veta det jag, som såg moster min
lifslefvande uppstå från de döda, det vill säga, jag såg henne gå
frisk och frodig på torget dagen efter sedan hon dragit sin sista
suck; och det gjorde Apollonius af Tyana.

— Det är väl bara käringprat.

— Vill du kalla moster Atossa en käring, så stånde det dig
fritt; men den, som säger, att Apollonius väckt upp henne från
de döda, det är jag.

— Jag ville önska, att den här filosofen, som vi ha ombord,
kunde väcka lite lif i vinden; den tycks annars ha dragit sin
sista suck.

— Ja, finge gamla Titaneia bara häften så mycket luft i
lungorna, som moster min hade på sista tiden, så skulle vi vara
hemma i morgon vid det här laget. Nu är inte att tänka på
det. — Se så der ja: den spår olycka, efter han kommer från
höger.

— Korpen? Ah, det är väl inte underligt, att han kommer
från höger, när vi ha land styrbord.

— Det betyder olycka i alla fall. Ser du, han bär
någonting rödt i näbben, det betyder blod eller eld.

— De varorna är det godt om nu för tiden, tack vare de
Kristna. Hvarför suckar du så djupt? Ämnar du bli Kristen?

— Jag suckade icke; men jag hörde också någonting sådant.

— Då var det i luften. Det är Pan sjelf som suckar. Det
står aldrig rätt till. Se der är han igen, och en till, och en till:
nu krypa de fram, landkrabborna.

De sista orden hade afseende på trenne bland skeppets
passagerare, som nu stodo på det öppna däcket.

Den ene bland dessa var en ung man om tjugusju år’med
ädla Helleniska drag, men ett något sorgbundet uttryck hvilande
som en lätt skymning öfver hans ögon. Det var honom, om
hvilken matroserna hade talat: Adeimantos, Paralos’ son.

Han förde vid sin arm ett fruntimmer af ungefär samma
ålder. Hennes drägt var den förnäma Grekinnans. Men hennes
ansigte var doldt af en slöja, hvilken dock genomträngdes af
blixtarne från hennes mörka ögonpar.

Den tredje personen var en man öfver femtitalet. Hans hår
var betydligt grånadt och hans gestalt framåtlutad; men på hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free