- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
349

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

— I himmelska makter! djupt beslöjad, som hon var, när
hon fördes ombord i hamnen, kände jag henne dock. Jag har
sett Arete. Denna syn, som en gång var mitt ögas salighet, är
nu för mig det fruktansvärdaste af allt, ty jag känner, att hon
är mig kärare än lifvet.

— Unge man, hvarje sådan tanke är numera hos dig ett
brott. Arete hade en gång kunnat blifva din; det var du sjelf,
som stötte henne tillbaka. Bär nu som en man, hvad icke mera
kan ändras.

— Som en man — hvad är en man?

— Den, som utan att böjas bär pligtens tyngsta börda.

— Men om bördan blir för tung?

— Då må din rygg brista, böjas får han ej. Du är ju filosof?

— Man har sagt så.

— Och en stor filosof?

— Man har kanske sagt så.

— Den, hvilken såsom filosof kan hålla sitt hufvud så högt,
att han inandas de rena idéernas luft, bör hafva lätt att
fördraga, om en börda tynger hans skuldra.

—■ Ja, du har rätt, Kallias, om hans hjerta är rent. Men
säg mig, huru har Arete kommit hit, huru lefver hon? Skänker
Hades igen sina döda?

— Och det frågar du, Apollonii lärjunge, och, om man säger
sannt, arftagaren till hans spira?

— Denna spira herrskar ej i Hades, om ock den lefvande
naturens krafter lyda hennes vink. Hvem talar dessutom nu om
Apollonius? Min fråga gällde Arete.

— Nåväl, jag vill berätta dig hennes historia. Den är ej lång.
— Hennes första minnesvärda händelse var den, att hon älskade
Adeimantos.

— O ja, och älskades af honom såsom ingen annan i verlden.

— Det tror jag knappt: Adeimantos öfvergaf henne.

— Det var ej sannt: Adeimantos offrade henne.

— Ja åt sin ostadighet och sitt svärmiska lättsinne.

— Har Arete sagt så?

— Nej, men alla andra än hon sade så.

— Icke alla.

— Nej, Adeimantos sjelf tänkte väl annorlunda.

— Ja, hans samvete, Kallias. Håller du en ed helig?

— Ja.

Tidskrift för hemmet. U:e årg. 6:e häft. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free