Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Du sade, att du svurit Artemis diu tro: minns du, hvarföre
Artemis’ pilar träffade Niobes barn?
— Derföre att Niobe var stolt öfver dem.
— Just så. Och nu vill jag berätta för dig Aretes historia.
Arete var sjutton år, när du omtalade för henne ditt beslut att
offra henne för hvad du kallade din ed till renhetens och
helighetens gudinna. Hon har ofta sagt mig, huru hon fann dig så
skön och hög i detta ögonblick, och huru hon fann en smärtsam
njutning deri att vara ett offer för din själs höghet. Men hon,
som älskade dig framför allt på jord och i himmel, hade mist
allt, när hon miste dig. Hennes kraft var bruten, och hon
af-tynade alltmer. Hennes far, som efter sin hustrus tidiga död hade
sin enda glädje i sin dotter, såg med förtviflan hennes tysta
smärta och — du vet det redan — förbannade dess upphofsman.
Läkarne tillstyrkte ombyte af vistelseort, och så beslöts det, att
hon någon tid skulle vistas hos mig, soin då bodde i Antiokia.
Hon anförtroddes för detta ändamål åt en familj, hvilken just
vid den tiden flyttade öfver från Efesus till Salamis på Cypern,
der jag sedan skulle infinna mig för att hemta henne. Denna
familj hade såsom tjenarinna upptagit en fattig enka, hvilken
sades ega det enda felet att vara Kristen. At henne uppdrogs
särskildt att betjena Arete. Anländ till Salamis blef denna .qvinna
dödssjuk, och den ömhjertade Arete gjorde nu allt för att lindra
den gamlas plågor. Så blef hon vittne till hennes död. Dödens
stund var för den fattiga tjenarinnan en segervisshetens och jublets
stund, och detta gjorde på Aretes redan förberedda sinne ett
outplånligt intryck. När jag kom till Salamis för att hemta min
systerdotter, fann jag i henne en lärjunginna till den Nazarenske
profeten. Hon berättade mig öppet, huru allt tillgått, och sade mig
äfven, att den gamla qvinnan blifvit förd till kristendomen på
ett rätt underligt sätt. Hon hade en gång i bältet af sin sons
drägt — hvilken denne hade fått i gåfva af en herre i Efesus
— funnit insydd en pergarnentslapp, på hvilken stodo skrifna
dessa Pauli ord: "ikläden eder den nya menniskan, hvilken..."
— Hvad säger du? — afbröt Adeimantos bleknande — så
är min fasansfulla aning besannad. Äro dessa ord af Paulus?
— Ja, Paulus, som kallade sig hedningarnes apostel, skref
dessa ord i sitt sändebref till de Kristna i Efesus och
kringliggande landskap.
— Ye mig, då var min moder en Kristen! Ser du, Kallias,
här äro den kristne apostelns ord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>