Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
fanet) hvarunder jag hitintills trofast kämpat. Sannolikt skulle
mitt affall också verka moraliskt nedslående på den unga
fosterländska litteraturens vänner, liksom åter dess fiender skulle fröjda
sig att se representanterna för denna litteratur sälja sig i
fremmande tjenst. — — — Head helst ätt må blifva min lott, så är
jag för min det alltid lugn och förnöjd, så länge jag förblir
trogen min vetenskap och mitt fosterland.» Men äfven inom fosterlandet
skulle snart ett fält för Castrécs verksamhet öppnas. Vid pass
ett år efter hans återkomst till hemlandet inrättades nämligen vid
Finlands högskola en profession för landets eget språk och
fullmakten till denna plats öfverräcktes åt Castrén den 14 Mars 1851
i Helsingfors af universitetets dåvarande kansler, storfursten
Alexander. Den glädje och lycka, som härigenom beredts
Castrén och hans fosterland, blef dock ej af lång varaktighet.
Hans föregående mödor och ansträngningar hade brutit hans helsa
och redan den 7 Maj 1852 kallades han hädan efter fyra
månaders svår och pröfvande sjukdom. En stråle af ljus hade likväl
spridt sitt sken öfver hans lefnadsafton. Ar 1850 om hösten
hade Castrén ingått äktenskap med Nathalia Tengström, och i
detta äktenskap »funnit den husliga sällhetens och trefnadens
oskattbara lycka, förutom hvilken ali mensklig fröjd och ära
saknar sitt egentliga värde».
»Såsom enskild person var Professor Castrén», — heter det
i Carl Gustaf Borgs lefnadsteckning öfver honom — »finkänslig,
ädel, högsint; något sluten emot fremmande, men destomer öppen
och fri ibland sina bekanta. Det djupaste allvar, paradt med ett
godmodigt löje, en lekande satir, utgjorde hufvuddraget i hans
karakter. Flit var hans lif, oaflåtlig sysselsättning hans käraste
nöje *). Hans ihärdighet besegrade allt, hans uppoffrande mod
trotsade hvarje farlighet och möda. Öfvertygelsen om vigten af
den sak, för hvilken han verkade, ingaf honom krafter att trygg
arbeta för densamma, och medvetande af väl uppfyllda pligter
gjorde hans sinne oförfäradt och lugnt. — Men han var armodets
son, och hade största delen af sitt lif kämpat med fattigdom och
brist; hade dessutom slagit in på ett fält, tungt och oländigt att
bearbeta, ett fält, för hvilket han, länge missaktad och nedsatt,
först på senare tider kunde väcka något allmännare intresse,
något större anseende, och vi må ej undra deröfver, att hos
Castrén hade utbildat sig en yttre sträfhet och styfvare hållning,
*) Äfven under sina resor var Castrén, på hvarje ort der han stannade, i 14 à
16 timmars tid dagligen fästad vid sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
