Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
blott äro alltför synliga, ja, då är det möjligt, att jag om
morgonen drager upp lådan — men ljuset, dagen, lifvet skingra
så snart nattens föreställningar, de må nu hafva varit sjukliga
inbillningar eller samvetets ömma maningar. Hur det är, så
insveper jag mina små plagg i en svepeduk, skjuter igen
lådan — och väntar på bättre tillfälle.
Och när jag häromdagen, iklädd min nya, marinfärgade
klädning, af en af mina tjenstellickor öfverspolades af en burk
anjovislake, sä att jag dröp som ett palmträd under regntiden,
hvilken tanke ertappade jag icke i mitt hjerta! Det är
onödigt att upprepa den, den låter sig måhända gissas.
Nu kan man råka ut för värre behandling här i lifvet än
att bli öfversköljd med anjovislake, och man kan få värre
tankar än jag hade; men sedan jag så nyligen varit utsatt för
detta missöde och erfarit dess resultat, så vågar jag icke anse
mig fullt öfverbevisad om, att jag skulle år efter år kunna
uthärda förbittrande orättvisor af .någon bland mitt dagliga
umgänge och ändå år efter år kunna säga, »älskade tant»,
»älskade Edvard», eller »älskade Mathilda», med precis samma
tonfall i rösten, som jag hade de der dagarne, då våra första
vänskapsband knötos.
Har du, min läsare, någonsin betraktat en mal? Då jag
om våren ser de tjocka, hvita maskarne, huru de sno in sig i
de bästa tyger, huru de småningom afslita de äkta
helylle-trådarne, huru de fylla hela omgifningen med små korn samt
huru de slutligen lemna efter sig ett stort tomrum, då tänker
jag på de hjertan, der bitterhet och sjelfviskhet fritt herrska.
Det går kanske ej så fort, men det undergräfver det bästa,
det ädlaste. Jag vill icke såra läsarens känslor med att längre
begagna första person — nog af —, det finnes sådana hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
