- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
40

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

det var ändå en morgon för två år se’n, kom hon in till mig
helt strålande och glad, och det var som om hennes tungas
hand brustit.

»Ser du, Augusta,» sade hon, »jag måste säga det till dig.
Jag har gått och burit på en börda nu i många år. Bostället,
trefnaden, hemmet, ja, till och med kärleken kunde jag ju
försaka — men den der misstanken — ack, hur den har tryckt
mig. Men härom qvällen blef jag så viss på, att han icke
evigt skulle misskänna mig — och ser du, hvad här står i
bladet i dag,» och hon pekade med fingret på en dödsannons.
Det var jägmästaren Erik Thorbjönsons.

»Jag fick den der förvissningen samma afton han dog,»
sade hon sakta. »Han gifte sig aldrig, och nu vet han, att jag
älskat honom hela mitt lif, fast jag icke kunde svika min pligt
för hans skull. O! nu vet han det.»

Ni skulle bara sett henne, hur lycklig hon såg ut. Det
må nu vara, att det var ett eget sätt att fira sin älskades död,
men jag förstod henne godt.»

Jag vet icke, om det låg i sjelfva ämnet, eller om den
gamla damen hade en större talang att berätta, än jag att
återgifva hennes berättelse, men säkert är, att jag var rörd, och
intrycket af hvad jag hört satt qvar i mitt hjerta ännu, då det
nästa gång blef min tur att besöka skolan, och sitter der än.

Mamsell Beata stod, som vanligt, på katedern och utförde
sin uppgift lika troget och anspråkslöst som alltid, men i mina
ögon hade hon fått ett nytt intresse. I dag hvilade det
dessutom en viss sorgsenhet öfver hennes drag, som jag aldrig
förr bemärkt, och som gjorde, att jag äfven nu stannade qvar
efter barnen för att utbyta några ord med henne i enrum.

Det låg kanske någon sympatetisk darrning i min röst, då
jag frågade efter gumman, som kom mamsell Beata att
förlora sin hela förmiddagen hårdt tillkämpade sjelfbeherskning.

»Ah jo,» sade hon, och tårarne runnö strida utför hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free