Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
venstra kind, »det är klent nog, det; hennes sjukdom har
antagit en ny form, som gör det ganska svårt att sköta henne
utan att göra henne illa. ilen det är icke det,» fortsatte hon
afbrutet, »utan det är folks afvoghet emot henne, som går mig
så djupt till hjertat. De komma hit och säga mig rent itf,
att det är fasligt, att hon aldrig dör, och att hon är endast till
plåga och besvär för andra. Som om hon gjorde någon för
när! eller vore någon enda menniska till besvär!! Jag vet,
hur mycket jag ber Gud, att hon skall få lefva, till dess hon
får det rätta barnasinnet och kan få ingå i Herrans glädje.
Och i det fallet börjar jag att hoppas. Det tyckes, som om
hennes hjerta började vekna för Guds ord, Men att folk kunna
vara så hjärtlösa mot en stackars nittioårig sjukling, det
smärtar mig så djupt, det sårar mig så obegripligt,» och hon
försökte qväfva sina ärliga snyftningar i sin stora bomullsnäsduk.
På hemvägen såg jag en syn. Om man kunde tänka sig
himmelriket, liksom Andersen gör med konungarikena i sina
sagor, såsom tillstängdt med en dörr, och man vidare kunde
tänka sig, att någon mensklig hand eller någon mensklig ger-
c o o o o rj
ning kunde öppna denna dörr (något, som jag enfaldigt måste
bekänna, att jag icke tror), men om så vore, då tänker jag, att
den nittioåriga gumman skulle stu derinnanfor och vänta med
handen på låset, till dess der kom en gestalt fram ur
dödsskuggans dal, som hon kände. Då skulle hon för en rädd,
blygsam knackning öppna på vid gafvel, och mamsell Beata
skulle stiga öfver tröskeln. Den svarta, snäfva
bombasinskläd-ningen var lemnad qvar, och hon hade en vid, sid drägt och
tvenne klara ögon att möta det strålande ljuset. Men hon
gjorde som hon alltid brukade, hon tvärstannade med en glad
öfverraskning på sitt ansigte och neg — hastigt och lodrätt,
men djupt, djupt och med helt andra känslor än någonsin
förr. Och den gamla, som nu blifvit god och ung, föll till
hennes bröst, ty nu förstod hon allt, hvad hon hade gjort henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
