Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
den fattige att få så mycket som möjligt — men sjelf måste
jag lefva.»
Måhända småler du åt detta, min läsare. Jag gjorde det
icke. Lifsfrågorna i ett menniskohjerta äro aldrig att le åt.
Och jag vågade icke ens med ett smålöje afspisa
upproriskheten hos mig sjelf, ögonblicklig som den var, mot att kallas
hennes »kund». Ingen lifsyttring i ett menniskohjerta, om än
’ aldrig så ringa, af högmodets demon, är att le åt.
»Nå, ja,» fortfor hon, »det är en gammal historia, som
ingen frågar efter, och som kanhända ingen iner än jag haft
fullt reda på. Men det är något hos er, som inger mig lust
’ att berätta den. Jag tror, att ni skall förstå den.»
»Gustava var sexton år,» började således den gamla
mam-I sellén, i det hon satte sig tillrätta i den hvitmålade
pinnsoffan, »då hon från sina föräldrars af döden härjade hus
flyttade till sin farbror, en ansedd handlande i staden. Hon hade
len liten förmögenhet och var en särdeles vacker flicka. Ni
[ kan ej tro, hur glad och oskyldig hon såg ut med sina ljusa
lockar och sitt soliga leende, och hur mild och god hon var
mot alla menniskor. Hon var en sådan der ungdom, som det
j gläder en gammal menniska att se, men som man ser så sällan.
: Hon var mycket omtyckt, under det hon växte upp, och det
fattades henne icke friare. Om hon kunnat bli bortskämd, så
hade hon alla tillfällen dertill, men hon var alltid lika
an-: språkslös och omedveten om sina naturliga företräden. Det
i kom en ung man som biträde i hennes farbrors hus. Ilan
|egnade henne sin hyllning som alla andra, och man såg snart,
att han icke gjorde det förgäfves. Någon egentlig förlofning
var det icke, men hon började köpa ett och annat, som hon
ej precist som flicka kunde behöfva, och när hon sydde på de
breda hålsömmarne, så log hon esomoftast ett gladt och
för-I hoppningsfullt leende. Nå väl — det var ändå vid påsktiden
i — hon var i kyrkan — der afkunnades en lysning, vid hvars
Tidskrift för Hemmet. 21:a årg. l:a häft. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
