Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
6. Dramatisk konst 1877—78.
II. Nya teatern.
En stor förtjenst har nya teatern i fråga om valet af sia
repertoar, en förtjenst, som, om vi ieke allt för mycket misstaga oss, gått
i arf från att hafva varit ett betydelsefullt momeut i grundläggarens
ursprungliga plan för teaterns ledning, och som ligger i den
redo-bogenhet, hvarmed man här för fram de enstaka alster af inhemsk
dramatisk diktning, hvilka i trots af alla missgynnande
omständigheter ännu någon gång dyka upp hos oss. Denna sida af teaterns
verksamhet är till och med undér närvarande förhållanden af sådan
vigt, att nian väl kan taga den. till utgångspunkt för en öfversigt af
arbetet i dess helhet under senast gåugna spelåret. Göra vi detta,
möter oss först ett alster af en ung författare, hvars verksamhet
redan förut är på det närmaste förbunden med denna scen. Ernst
Lundquist började har sin författarebana inför offentligheten med
sådana mycket lofvande förstlingsarbeten som ’Cornelius Nepos» och
»Mellan barken och trädet», små perlor af osökt behag, uppburna af
en ädel stämning med god språkbehandling och, ,som det redan förut
ofta blifvit påpekadt, vitnande om en redan högt utpräglad
iaktta-gelseförmågn, hvartill slutligen kom att författaren mer än eu gång
kunde visa sig nog lycklig att hafva funnit en ansats till ett
verkligen dramatiskt motiv, eljest vanligen just den svåraste stötestenen för
dem, som hos oss försökt att skrifva för scenen. yVingåkeisbrudenil’,
samme författares under senast gångna spelaret uppförda sångstycke
med musik af direktör C. Lewerth, egde må hända ieke alla dessa
företräden, men var dock icke ut.n sina förtjenster. Handlingen gled
lätt och behagligt fram och här och der röjde sig äfven spår af ett
slags tidsfärg i näpen rococcostil; eljest torde väl ämnet för detta
stycke få anses såsom temligen främmande för det område, på
hvilket denne författare har sin egentliga styrka, ltegeln i fråga om
texten till sångstycken tyckes ju också vara: ju enklare desto bättre,
och det tillhör då musiken att göra resten, men det var olyckligtvis
hvad direktör Lewerths musik icke förmådde, den saknade dertill all
sjelfständig lyftning och kunde derigenom icke, som sig borde, forma
sig efter den föresatta uppgiften. Herr Emil Turdins
enakts-skåde-spel „Till Lützen!" träffades af ödet att helt hastigt öfvergifvas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
