- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
95

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

uttrycket förlåtas mig — om hvad fransmannen kallar une
grande dante. På ett grannlaga sätt och utan att göra något
buller af saken förser hon profeten med hvad han behöfver och
när hon tillfrågas hvad lön hon begär för sin omvårdnad, om
hon önskar få sitt namn nämndt för konungen eller för
härhöf-vidsmannen, svarar hon i stilla känsla af sitt eget värde: »Jag
bor bland mitt eget folk».

Men bibelns qvinnor voro icke blott ofta vänner och
lärjungar till profeterna, de ansågos, såsom vi sett, icke heller
ovärdiga till mottag för gudomlig visdom. Det bör derför icke
förvåna oss att se huru ädle män tänkte sig Visheten under
bilden af en qvinna, såsom framgår af följande vackra rader
skrifna af en okänd författare i konung Salomos namn:

»Jag hafver älskat henne och sökt henne alltifrån min
ungdom ; ... Hon är utaf en härlig adel, ty hennes väsende är när
Gudi och Herren hafver henne kär .. . Jag vet att hon varder
mig goda råd gifvandes och tröstar mig uti sorg och bedröfvelse.

o o O o o

Blifver jag ock hemma, så hafver jag min ro med henne; ty
man ledes icke vid hennes Umgänge eller hafver någon olust
med henne, utan hellre lust och glädje». (Vishetsbok. 8—2, 9,16.)

Då vi tala om gamla testamentets poetiska böcker, få vi ej
glömma att nämna bibelns yppersta idyll — »en af dessa
historiens undangömda hviloplatser, dessa tidens oaser, hvilka förefalla
friskare och ljufligare ju mera fjerran de synas» (Stanley
»Je-wish Church») — hvilken har till hufvudperson en qvinna. Ruth
i sitt förhållande till Naemi är hängifvenheten och troheten
personifierade. Hennes historia ger oss typen för all
qvinnovän-skap. De ord Ruth begagnar hafva i sin enkla och rörande
pathos blifvit ett slags stående uttryck för ren och djup
vänskap. »Tala icke mig till i det sinnet att jag skulle
öfvergifva dig .. . Dit du går dit vill jag ock gä, der du blifver der
blifver jag ock. Ditt folk är mitt folk. Din gud är min gud».
(Ruths bok 1, 16.) Och den ömhet som binder henne vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free