Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Den raka, starka, uppåtsträfvande pelaren, öfverst vidgande
sina former för att ge rum för den täta kransen af
granatäpplen, från hvilken åter de sköna hängsiraterna föllo tillbaka
ned åt pelarstammen — huru, sade hon, ser man häri ej bilden
af den kristna karakteren, sträfvande kraftigt till målet oeh
vid dess åsyn vidgande och sprängande sina stränga former
för att emottaga och uppbära kärleken och dess frukter!
Granatäpplet är nämligen ej blott kärlekens, utan den
fruktsamma kärlekens symbol. Det består nästan endast af frön,
af kärnor, liggande i en saftig massa och det hela omslutet
af en genomskinlig hinna. De bära i sanning frukt
hundrade-tals; så ock den kristliga kärleken. Ett granatäpple utan
kärnor äro icke mera sig sjelft. Likaså är den kristliga
karakteren utan kärleken en omöjlighet, kärleken utan frukt en
främmande, naturvidrigv företeelse. Icke som skulle vi
behöfva ideligen bekymras öfver huru kärlekens frön skola finna
sin rätta jordmån, sin nödiga odling och ans m. m. Den
finnes väl som sörjer derför; är kärleken af rätt art, bär hon
frukt af sig sjelf, nästan lika ofrivilligt som granatäpplet,
emedan hon ej annat kan.
Efter en varm och vacker utläggning af denna bild slutade
talarinnan med några ord rörande det yppersta smycket af
de båda tempelstoderna, den stora sferiska kulan, hvilken,
likasom bäddad på kransen af granatäpplena, krönte verket
och för hvars skull sjelfva stöden syntes ha kommit till.
Det stilla lugn, som hittills utmärkt föredraget, bröts nu,
och med en varm men dämpad hänförelse, hvilken sänkte
rösten och i någon mån band orden, häntydde talarinnan på
betydelsen af denna verkets krona, förebildningen af den
kristna personlighetens fulländning, likasom af hennes hela
urgrund och innersta drifkraft: Gudsmedvetandet, förtröstan på
det eviga som hon icke ser, tron på det himmelska som hon
ännu ej når, men som hon oafvändt blickar upp till, mättande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
