- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
132

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mål, men hans växt bär inga blommor, ingen frukt; den
sprider ingen doft, fröjdar ej genom sin fägring; den är ett
förstördt exemplar. Huru ofta träffa vi ej i lifvet på unga
kvinnor, som på ett liknande sätt drif husmässigt uppfostrats
och som med afseende på sin själsutveckling äro outbildade,
förbleknade blommor, utblottade på deu andliga friskhetens
lifgifvande doft och liksom lemlästade af oförnuftighetens
klumpiga händer. Stympad eller sträckt i uppfostringens
prokusteussäng träder ungmön ut i världen och skall då gälla
för de ursprungliga anlagens förkroppsligande, skall då gälla
som bevis på naturens och den förnuftiga uppfostrans
samfälda mästerskap! Nej, uppfostrare och uppfostrarinnor, gifven
oss bättre kvinnor, naturliga kvinnor, och I skolen hafva ett
bättre mäBni sko slägte! I gören våld på naturen, för att
innesluta henne i de inskränkta åsigternas trånga nötskal, för att
al’ hennes skönaste verk prägla ett gångbart mynt på
ytlighetens, trångbröstenhetens och resonemangspartiernas
marknadstorg; och sedan det lyckats Eder, sedan I lyckats åvägabringa
den fria personlighetens, individualitetens, så att säga själfmord,
vågen I ändå säga: Se, det är Guds finger!? och veten icke,
alt i tusende fall af dessa fäller naturen moderliga tårar på
sina verks ruiner, sina barns för tidiga grafvar. Skönhet är
ej bleka kinder och en tillsnörd kropp med konstlad själ, utan
»naturen i sin fullkomlighet», en harmonisk själ i en harmonisk
kropp. Det är devisen öfver kvinnoidealet liksom ock öfver
hvarje människas. Den manliga och kvinliga uppfostran må
fordra så många individuela skiljaktigheter sotn hälst, ett är
i alla fall det samma och vigtigaste: att utbilda organismen
Ull form, oeh kraft, till skönhet och hälsa, och karaktären till
ädelhet, själfständighet och styrka. Den, som ej tager
hänsyn därtill, han är, vare sig han uppfostrar män eller kvinnor,
på villospår och en våldsverkare på lifvets arena. En
förnuftig uppfostran fordrar sundare vetenskaplig spis, än de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free