Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
det otillräckliga i bevisföringen, ej den absoluta omöjligheten
af själfva faktum.
Slutligen har jag ej velat påstå, att kvinnan skall uppfostras
på clet eller det sättet, bli det eller det, utan, att den kvinliga
uppfostran bör gå ut på att utbilda karaktären till ädelhet,
själfständighet och styrka och anlagen till det mesta och bästa
möjliga, och att kvinnan sedan har rätt att bli det hon i kraft
af sina egenskaper kan bli, rätt till »alla arbeten, till hvilka
hon har förmågaoch kan jag omöjligen frångå, att dessa den
kvinliga bildningens och samhällsställningens grundprinciper
ända hittills nästan helt och hållet förbisetts.
Till de vigtigaste frågor, öfver hvilka jag nu sökt kasta
en allmän öfverblick, hoppas jag framdeles kunna återkomma,
synnerligast dem, som röra sakens rent praktiska lösning.
N. Hj. S—r.
16. Godiva.
(Efter Alfred Tennyson.)
1 Coventry jag väntade på tåget,
och dref bland menskohvimlet kring på bron.
med blicken fästad på de trenne tornen —
och där, i trängseln, tecknade jag upp
den gamla stadens åldriga legend:
Ej vi allenast, tidens yngsta säd,
vi, nuets män, som sabla ned det gamla
med samma snabbhet som ett hjul vi vända,
och rätt och orätt föra jämt på tungan;
ej vi allenast hafva älskat folket
och harmsne knotat öfver skattetryck;
nej — hon, Godiva, kvinnan, hon som lefde
för tusen somrar sedan, jarlens maka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
