Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
den grymme jarlens här i Coventry,
hon gjorde mer, led mer, vann mer än vi.
Ty då en gång han lade skatt på staden
och mödrar kommo, gråtande, med barnen
och ropade: »vi skola dö af svält,
om denna skatt skall kräfvas af vårt armod; —
då gick Godiva stilla in till jarlen,
som, skäggig och med tofvigt hår, allena
med sina hundar dref omkring i salen.
De armes crråt och klagan hon beskref,
O D ’
och bad för dem: »de skola dö af svält
om denna skatt du omildt kräfver ut!»
Han såg på henne, tycktes halft förvånad
och talade: »du skulle icke tåla
för slikes skuld en rispa i ditt finger.» —
»Jo — sade hon — jag gåfve gärna lifvet!»
Han hånlog, svor vid Paulus och Petrus,
och rörde lekande sin makas örring:
»Ah hå! — bah — prat!» — »Ack pröfva mig hon sade —
och du skall se, jag gör hvad du begär.»
Och ur ett hjärta, sträft som Esaus hand,
en tanke steg: »rid naken genom staden,
och jag skall eftergifva denna skatt.» —
Och följd af hundarne han dädan gick.
Allena dröjde hon en timmes tid;
och likt en fäjd emellan himlens vindar
drog lidelse mot lidelse i brottning
inom Godiva, tills när timmen gått
förbarmandet som segrare stod kvar.
På hennes bud en härold red kring staden,
som under lurars klang tillkänna gaf
det hårda priset, men att hon likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
