Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•184
den antika konstens klarhet, dess formkärlek, som i sjelfva
det konstnärliga skapandet kände en lycka, och detta
förstående af antikens väsen gjorde Tennyson och Keats till hennes
älsklingsskalder bland samtida diktare, men hon var icke, som
Keats, en född hellen, så helt, så ovilkorligt, så gudagladt
hängifven sinneverldens skönhet, att hennes dikt med denna
smälte samman i en oupplöslig omfamning.
Men dock fans djupt grundad hos E. B. ß., som hos hvarje
sann skald, den hellenism, som af somliga kallas humanitet,
af andra hedendom. Ty skalden känner starkast menniskans
höghet och skönhet, fattar hennes samband med sinneverlden
ej som en olycka, utan som ett lyckligt vilkor för hennes
tidliga tillvaro, ser i hennes njutande af dess herrligheter ej en
synd utan cn rätt, ohämmad af andra lagar än dem genom
hvilka naturen sjelf häfdar helsans, måttans och skönhetens
bud. Hela naturlifvet och dess blomma: menniskan, ter sig för
denna åskådning i lagbundet, organiskt sammanhang, i
ursprunglig och oförstörbar fägring; det behöfver ingen annan helgd än
tillvarons, dess drifter äro i sig sjelfva goda och sköna, och
äfven sedan kristendomens dualism mellan menniskans sinliga
c?
och andliga natur öppnat det djupa svalget, springes det
öfver af diktens och konstens glada aning om enheten.. Denna
antikens harmoniska syn på lifvet frigör vanligen E. B. B:s poesi
från den ensidiga känslosamhet, som hennes djupa själslif der
annars kunde gjort öfvervägande, och håller den mystik, med
hvilken hennes religiösa uppfattning var blandad, städse frisk samt
ledd mot dagern, aldrig mot mörkret. Den kärlek, med
hvilken hon åter och åter kastar sig i den helleniska litteraturens
■vinfärgade» haf, och hvilken kommer henne att dels
omedelbart genom öfversättningar, dels medelbart leda sin egen
sångs strömdrag genom denna litteraturs klara flöden,
gifver främst af allt hennes diktning glädje, styrka, lifsmod.
Det största hindret för de fleste qvinnors utveckling, till hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
