Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•188
genom ett personligt gudsförhållande. Jordelifvet hade ju
aldrig synts henne förbannadt; och hon njöt sinneverlden med
en rik skaldenaturs hängifvenhet, ostörd af samvetsqval under
helsans tid, lika väl som af den försakelselust sjukdomen
plägar nära under ohelsans. Läran om »den naturliga
menniskan» som onda makters verktyg, var henne en
gudäförne-kelse, motbevisad genom hvarje yttring af denna naturliga
menniska, som röjde sedlighet och skönhet, efter sona det
goda endast kan komma från Gud. Hon kallar godheten för
menniskans natur, allt ondt onatur; lydnad för hela
mennisko-naturens af Gud gifna lagar — således äfven de and.iga —
är det medel, genom hvilket den skenbara disharmonien mellan
sinlig och andlig natur kan upphäfvas; och brott mot
meriuisko-naturens båda sidor äro för henne synder mot den helige ande,
hvilken hon fattar som enheten af den menskliga
personligheten. Men ehuru hon icke erkände tvenne absolut motsatta
makter, stridande om menniskan, var hon fullt medveten om,
»att vår andes heliga urskrift kan göras otydlig», oca hade
djupt förnummit den relativa disharmonien i tillvaron.
Dennas orsak såg hon deri, att Guds kärlek, närvarande hos alla,
dock icke hos alla får vara verksam. Kärleken är för henne
lifvets urgrund och lifvets rörelsekraft; den danar hell
naturen, »är jordens och hafvets mening», är »väsendet i hvarje
skönhet», är »Gud och skapar himlen». Men hos menniskan
kan den hämmas af sjelfviskhetens köld; denna är syndens
orsak, och E. B. B. låter de första menniskorna i »Drima of
the Exile» igenkänna Lucifer, som en från Gud affallen ande,
derpå, att han tigande och väsenlös försvinner, då de ’ill
honom ställde frågan: om han älskade? Denna kärlek, hvilken
som bunden värme linnes i hvarje menniskohjerta, skall
frigöras och riktas mot sitt ursprung; och Kristus blef
mensklighetens frälsare derför att han intill döden vittnade: att
hans fader äfven är vår. Härigenom drog han en af de skym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
