- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
190

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•190

närmar sig honom. I sitt diktverk, »Drama of the Exile»,
hvars ämne hon säger vara skildringen af mensklighetens nya
erfarenheter, då eden utbyttes mot öknen, och särskildt af
det för qvinnans känsla smärtsamma medvetandet att härtill
hafva varit orsaken, låter hon de första menniskorna ledsagas
i öknen af himlens härskaror. De sjunga för Adam och Eva
löftet att i deras inre ständigt skola ljuda paradisets toner,
att alltid för deras syn skall bredas en återglans af den eviga
skönheten och under denna sång anar Eva mensklighetens,
från henne utgående framtid: barndomens sagodrömmar,
ungdomens dådkraft, skaldesången, som omdiktar tillvaron till
enhet med eviga urbilder, vetenskapen, som genomforskar dess
hemligheter, och slutligen Kristus, som visar menniskan vägen
till den fullkomliga harmonien med hennes ursprung. Eva
särskildt får den trösten, att hon i ölenen blott slcall lära sig
älslca dess mera, att hon skall glömma sin sorg för lyckan
att med sin ömhet lindra de smärtor hon framkallat, att
hennes egna suckar skola varda henne ljufva, då hennes barns
läppar bortkyssa dem.

Den tro E. B. B. här uttalar om mensklighetens raed-|
skapade och omistliga möjligheter af oändlig utveckling,
till slutlig harmoni, af det ondas öfvervinnande, af framsteg!
från mörker till ljus och från klarhet till klarhet, är
grundtonen i hennes diktning. Huru obetingadt hon ansåg hvarje
med naturen harmonisk andlig sträfvan som en gudstjenst,
oberoende af alla yttre »nådeanstalter» uttalar hon några
år senare synnerligen klart i »Casa Guidi»: »min själ har
eld nog för att brinna med alla själar inom kyrkan eller utom
henne. Jag tror blott på en prest och ett tempel, der otålige
allvarliga dyrkare knäböja, och detta tempels väggar äro
genomskinliga, så att ingen skall kunna taga deras mått och säga:

hit går barmhertigheten och här slutar nåden......Jag

känner huru en ström af tyst gudomlighet flyter under na-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free