Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•231
gungfly, hvaröfver farornas åskor urladdade sig och
pröfnin-garnes stormar hveno; men för synkretsen hägrade redan
norrskenslikt de dristiga framtidstankar, i hvilkas riktning
hans store fader med brinnande vilja dref farten fram. Som
6-årig gosse såg han vid dennes sida det förödda Finland och
de stränga helsokurer der användes; på återvägen genom
Norrland var han med, då platserna utsågos till nya städer i dessa
landsändar. Tioårig började han bevista rådets öfverläggningar,
i och trettonårig förpligtades han »att hjelpa nödstälda till
deras rätt samt derpå drifva hos konungens ståthållare, fogdar
1 och befallningsmän.» Då han vid 16 års ålder förklarats
»varaktig», var redan deri tid inne, då han mottog främmande
sändebud, talade till riksens ständer och var med om att
anföra rikets beträngda härskara mot den inbrytande,
öfver-mäktige fienden. Icke var de lägre drifternas brand släckt,
såsom nog klagomålen öfver hans dryckeslag och berättelsen
; om hans bärsärkståg till Kristianopel utvisa; men dämpad blef
den under fortgående rastlös möda i högre syftens tjenst,
under åsynen af en hjertslitande nöd, under bjudande
regent-pligters maning och en odödlig äras hopp. »Ille faciet», Han
skall göra’t, yttrade Karl IX profetiskt om sin son, och han
kunde så yttra; ty sjelf kände han i hela dess vidd, hvad som
skulle göras, han lät sin son känna det, och han dref honom
rastlöst mot de stupande branter, öfver hvilka vägen till
målet gick.
Sjuttonårig vardt Gustaf Adolf fullmyndig konung öfver
ett rike, i hvars inre landskap en segrande fiendehär for fram,
medan två andra hotade vid dess gränser, under det samtidigt
iuomlands tvedrägtens i blod halfqväfda glöd hvaije ögonblick
hotade att åter fiamma upp i förstörande vådeld; allt medan
nöden på alla håll tecknade sin hemska bild uti öfvergifna
ödeshemman, trasiga lösdrifvareskaror, ödelagda näringar och
misströstans skärande knot. Det var en sådan tid, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
