- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
232

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•232

hvilken den unge konungen fann sig ur stånd att kontant
utbetala 18 daler till en fordrande leverantör, då han måste för
krigsbehof upplåna hö med löfte om återbetalning »af det hö,
som föll på ödeshemmanen», då kronans gods och lägenheter
måste pantsättas för beredande af medel till nödiga utgifter,
och konungen sjelf nödgades utlemna sitt bordsilfver till
myntning.

I kampen mot utländsk fiende såg han ej i eget land
svensk tapperhet segerkrönt: redan som kronprins fick han
bevittna förlusten af Kalmar, som konung fick lian inom kort
budskapet om Elfsborgs fall, och den första strid, i hvilkeu
han anförde sin skara, slutade med en flykt, hvarunder han
var nära att låta sitt lif under Vittsjöns brustna is. Man
berättar, att Gustaf Adolf, innan han tillträdt regeringen, ofta
påträffats med tårfylda ögon och, på tillfrågan om anledningen
dertill, svarat, att hans själ fyldes af sorg, då han tänkte på
de svenska sakernas bedröfliga tillstånd och sin faders
dödlighet. Man förnimmer icke, att han gret, då han, vorden
konung, bar den tunga pligten att leda folket genom detta
tillstånd, än mindre, då han under stridernas vexlingar rätt
ofta påmindes om sin egen dödlighet. Men väl förnimmer
man, huru som han med allt gladare mod, i växande
förtröstan på Guds hjelp, spände både sina och folkets krafter
till det yttersta. Han lärde sig känna, att svensk konung
kan fordra mycket af sitt folk, då ban sjelf allvarligt delar
dess mödor. Och folket höll segt, om än tidtals och
somlig-städes knotande, ut med sin konung. Midt i sitt armod
gäldade det dock på utfästa tider och till sista öret den dryga
Elfsborgslösen samt mångtaliga nya gärder och utskylder;
och ur det genom krig och nöd glesnade invånar-antalet
fram-drogs genom täta utskrifningar en nationalhär, tillräckligt stark
för genomförandet af stora planer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free