Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•240
en tid, då den religiösa frågan stod främst på dagordningen,
äfven för statsmännen. Man skulle snarare kunna säga om
denna afgörande brytningstid mellan reformationen och den
katolska kyrkan, att det var religionsnitet, som begagnade
politiken som täckmantel än tvärtom. Och Gustaf Adolfs
protestantiska nit saknade ej en bismak af tiden theologia
pole-mica, ja, man skulle kunna säga, att det ibland ej var så långt
ifrån att slå öfver i det »odium theologicum» som utgör en
längre drifven ytterlighet deraf. 1 Sigismund samt dennes
katolska trosförvandter såg han den förkroppsligade hotelsen
mot Sveriges protestantiska tro på samma gång som iriot
rikets sjelfständighet och sin egen dynasti. »Hvad säkerhet»,
yttrade han en gång till ständerna, »skola vi mera förmoda
af konungen i Polen, än som andra reformerta konungariken
och land hafva af sina påfviska nabor? Deras generalförbund,
som de den heliga liga kalla, är ju derhän rättad, att de
genom allehanda både väldiga och listiga medel skola beflita
sig derom, att de kunna åter till hörsamhet under påfvens hot
och träldom tvinga alla, som för hans mörker upplyste äro.
Det var just mot detta »generalförbund» som han kämpade
såväl i Polen som i Tyskland, det var mot detta, som ban
oaflåtligt sträfvade att förena Europas protestanter, det var
mot detta som han hade sin städse i stort sedda
försvarspolitik riktad. Rikets politiska själfständighet var för Gustaf
Adolf endast frånsidan af den kyrkliga. Den fromme
troskäm-pen, som genomglödgas af hänförelsens kraft, och den djupt
räknande statsmannen, som med konsterfaren hand knyter
politikens fina trådar, äro hos honom saminangrodda till en
egendomlig, men helgjuten enhet, som sätter pregcln på hela hans
verldshistoriska personlighet. Visserligen var det då uppriktigt
och med full öfvertygelse, som ban framstälde sig äfven som
trons kämpe. De, som förnekat detta, de hafva måst framställa
honom rent af som en hycklare, då han inför sitt folks ombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
