Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•276
Det allra roligaste!
nön hade ett par timmar fallit i stora tata
flockar, vinden hade väl då och då
hvirf-lat om med dem, men de hade dock bredt ett
nytt hvitt täcke öfver de grådaskiga drifvorna,
och träden voro riktigt pudrade. Nils och
Gertrud hade stått i fenstret och sett på huru
flingorna kommit seglande; när snöfallet slutat,
skulle de få gå ut, det hade deras mamma
lofvat, och nu foro de ned från stolarne och
in i förmaket der hon satt. »Nu har det snöat
slut!» ropade Nils, »se sjelf, mamma! Har det
icke?»
Jo-, det hade det, barnen fingo taga väl
på fötterna och se’n de fått ytterkläderna på
sig, skyndade de ut att hemta sina kälkar; se’n
sprungo de förbi stallbyggnaden uppåt
ladugården, der var en lång förträfflig backe, och dit ville de. Snön
var rätt djup. men Nils giek före, han hade ju sina tjocka sjöstöflar
med höga skaft på, för honom betydde det ingenting att plumsa
på i drifvorna, och Gertrud fick klifva efter i hans steg. Det gick
ypperligt, snart vore de högst uppe på backen, kälkarne stäldes
till rätta och sen — huj, hvad det bar af! Gertrud riktigt hisnade
vid farten, men Nils skrek hurrah så länge han orkade.
Så höllo de på en god stund, det var orimligt roligt, det giek
nästan fortare för hvar gång och hvad gjorde det, att de då och
då körde kull i diket? Gertrud gjorde just en lustig kullerbytta,
meden på hennes kälke skar igenom och fastnade, — hon stod på
hufvudet i snön, hon körde armarne djupt ned i drifvan och när
hon tittade upp, satt der snö qvar i ögonbrynen. Nils skrattade
så han kunde gå åt, Gertrud hade blifvit en riktig snögumma —
det felade blott, att hon haft ett qvastskaft mellan armarne, så att
hon kunnat skvldra gevär!
»O Nils», sade Gertrud, »ska’ vi inte göra en snögumma! Vill
du icke det ■— det skulle vara så roligt!»
Och hur Nils funderade, tyckte han så med, de togo sina
kälkar och sprungo in i parken; der började de bygga en riktig
bred och dugtig gumina, snön var så mjuk och kram, det gick så
lätt, snart var hon färdig. Till ögon och näsa fick hon ett par,
tre grankottar och mellan hennes armar satte de en väldig stör —
hon såg så sträng ut, att hon riktigt borde kunna skrämma de
otrefliga kråkorna, som väsnades och kraxade der uppe i
trädtopparne, derest de bara velat se på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
