Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
att sjelf handhalva sin uppburna arbets förtjenst, derest hon
icke »genast» använder densamma, utan den rätt, han verkligen
skulle gifva henne, eger i sjelfva verket ingen rättslig betydelse.
Hvad betyder det väl, att hustrun eger köpa födoämnen för
familjen ined sina förtjenta penningar, om mannen eger lika
laglig rätt, att henne’ oåtspord sälja dem genast, som de
komma hem. Det är visst och sant och beklagligt, att det
nog kan hända att äfven efter den tolkning, som jag anser
vara den rätta — eller att hustrun eger att förfoga öfver dt
penningar hon uppbär för sitt arbete och hvad hon derför
köper — mannen kan så missbruka sin makt öfver hustrun,
att’ han säljer hvad hon för sin dagspenning köpt, men det
kan åtminstone icke ske ined lagens hjelp utan blir i så fall
ett upprörande våld, mot hvilket lagen ger henne rau att
påkalla dess skydd, i stället för att, såsom förf. anser, trycka sin
stämpel derpå.
Det skulle leda mig för långt att här ingå på det, vigtiga
spörsmålet, huruvida hustrun i allmänhet nu mer än förr egei
fritt utfärda skuldsedlar, acceptera vexlar eller eljest ikläda
sig skuldförbindelser. Förf. svarar härtill ett obetingadt nej .
då man svårligen kunnat föreställa sig, att lagstiftaren utan
att han i uttryckliga ordalag uttalat sådant, skulle åsyftat en
så högst väsendtlig förändring i hustruns rättsliga ställning,
att hon, efter utfärdandet af 1874 års författning, skulle,
oberoende af mannen, kunna utgifva skuldförbindelser, som, denne
med boets tillgångar borde vara pligtig att infria. Till en
början tillåter jag mig påpeka, att det alldeles icke är sa
säkert, att detta verkligen är en högst väsentlig förändring af
lagern. Jag vet nog, att i praxis hustruns rättsliga ställning
blifvit så uppfattad, att hon icke eger rätt att ikläda sig
skuld-förpligtelser, men jag har omöjligen kunnat upptäcka något
lagrum, som förbjuder henne detta, annat än att det är henne
förment att gå i borgen. Tvärtom synes af 11: 3 G. B., att
lagstiftarne verkligen tänkt sig hustrun såsom kunnande med
rättslig giltighet ingå dylika förbindelser, då der talas om
sättet för betalning af gäld, som hustrun i äktenskapet gjort och
naturligtvis vore det alldeles öfverflödigt att tala om, huru
gälden skall betalas, om hustrun icke kunde med förpligtande
kraft ikläda sig sådan. Men som sagdt — det är icke min
mening att här inlåta mig på denna fråga i allmänhet,
utan blott i hvad den kan stå i samband med 1874 års
Förordn. Förf. medger visserligen, att, dä hustrun blifvit
berättigad, att sjelf förvalta fast egendom, hvarmed kan vara förenad
en vidt utgrenad industriel verksamhet, det kan vara af nöden
att för anskaffande af rörelsemedel utgifva skuldförbindelser,
acceptera vexlar o. d., men han ansei\ att, om detta blir nö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
