Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ningsansvaret flyttas öfver från den person, som utfärdar
förbin-delsen, till fastigheten. Det är denna, som träder i förgrunden
och utfUrdaren af skuldsedeln blir i sjelfva verket en biperson.
Under sådana förhållanden vore det synnerligen märkvärdigt,
om hustrun icke skulle ega befogenhet att utställa den
förbindelse, för hvilken hon dock eger medgifva inteckningsrätt.
Men, såsom jag redan visat, är denna rätt en nödvändig
förutsättning för att hon skall kuuna utan krokvägar begagna
den väsentliga rätten att inteckna fastigheten.
Hvad här ofvan blifvit sagdt, gäller icke endast fast
egendom utan hvarje slag af egendom, som kan pantsättas. Men
icke blott rätt att utfärda de skuldförbindelser, som
nödvändigt behöfvas för att utöfva pantsättningsrätten, måste
tillerkännas hustrun, utan af den rätt, hon genom 1874 års
Förordn. fått, följa äfven andra rättigheter. Hustrun eger, såsom
man vet, sjelf »råda» öfver af kom sten af den egendom, hon
förvaltar samt sin arbetsförtjenst, och hon eger, såsom förf.
säger, att sjelf eller genom befullmäktigadt ombud utkvittera
medlen. Justitierådet Olivecrona medger sålunda, att hon kan
uppdraga åt annan person att lyfta penningarne, men denna
rätt inbegriper i sig rättighet för henne att utfärda
bevisningar på sitt tillgodohafvande, samt sålunda utställa dylika slags
förbindelser. Såsom man altså ser, har 1874 års Förordn.,
utan att uttryckligen stadga det, medfördt ganska väsendtliga
förändringar i hustruns rätt att utställa förbindelser och detta
liar icke i lagen behöft bestämmas af det skälet, att dessa har
omhaiullade rättigheter stå i oupplösligt samband med den
henne uttryckligen tillförsäkrade förmånen att fån »rådas öfver
viss egendom, som hon i boet infört eller öfver hvilken hon
eljest fått förvaltningsrätt och att de således blott äro
kon-vseqvensema af den reform, som då genomfördes. Såsom man
finner, har jag endast behandlat hustruns rätt att utfärda
skuldförbindelser, i hvad denna rätt direkt hänför sig till den
egendom, som hustrun sjelf förvaltar, och det skulle leda mig
för långt att afhandla den frågan, hvad rätt hon har att i
allmänhet skuldsätta boet.
Kongl. Förordn, d. 11 Dec. 187-1 gör i boskilnadslagen
den ändring att, då boskilnad sökt är, god man icke
ovilkorligen skall förordnas utan endast i den händelse »hustrun det
begär.» Äfven i fråga om tolkningen häraf har justitierådet
O. användt ett tolkningssätt, som enligt min åsigt icke
öfverensstämmer med lagens anda och bokstaf. Han yttrar, att
rättens förordnande för god man att henne i förvaltningen
biträda icke kan vara utan all betydelse och att derför den
förordnade gode mannen måste till hustrun intaga en annan
ställning än en privat rådgifvare, ty annars tjenade hela lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
