- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
24

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

Aurora erkänner sig härmed hafva syndat mot sin natur
och mot det i sin natur mäktigaste, det som B. B. B. anser, att
qvinnan icke utan sjelfförstöring kan döda, icke utan samhällsfara
kan undertrycka. Kärleken är för qvinna och man »the
master-passion of life »och en synd mot kärleken måste framför hvarje
annat våld på naturens heliga lagar i tingens egen ordning
innebära sitt sträf). I denna trosartikel råder i makarne
Brow-nings diktning en lika djup som förklarlig samstämmighet.
Den engelska naturalismens lära i detta afseende har hos dem
fått sedligt dop. Auroras glömska af, att naturen är starkast
i qvinnans hjerta, hämnas ej såsom den sedligt omedvetna
naturalismen skulle låtit det ske: genom att den uppdämda
lidelsen ödeläggande brutit sina fästen; kärleken har, som
hvarje naturmakt, för E. B. B. religiös helgd och uppgift, och
Auroras straff har derför blifvit: att hon finner sig icke blott
hafva förlorat den lycka skaldskapet icke kunnat ersätta, utan
äfven hafva ådragit sig den svåraste af alla förödmjukelser för en
stolt natur — hvars lidelse är att helt vara sig sjelf, att i
hvarje afseende vara hvad den synes — den förödmjukelsen,
att hafva svikit sig sjelf, att hafva varit otrogen sin högsta
uppgift, under det hon synts fylla den, och att derför nödgas
se ned pä sig sjelf från höjden af denna uppgift. Och icke
blott detta straff drabbar Aurora, utan äfven det, att i den mån
hon varit otrogen sin allmänt menskliga, har hon också varit
otrogen sin skaldeuppgift; hon inser att den lifskraft hon trodde sig
gifva dikten, när hon nekade sig sjelf att lefva, hade hon
i stället beröfvat densamma. Hon hade trott sig kunna växa
som skald, ehuru hon lät sitt eget hjerta förkrympas; hon
hade trott sig stå i samband med menskligheten, men varit
»self-centred» inom sina drömmar; hon hade trott sig känna
sångens, innan hon kunde sorgens hemlighet. Först sedan
hon hade lärt sig denna, uppnådde hon ock att skrifva
en bok, som djupt rörde samtidens hjerta, emedan hon om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free