- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
33

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5. Backstu-Kari.

Stugan làg i backsluttningen just vid skogsbrynet, och fast
den var gammal och skröplig, så fans det icke någon stuga i
hela socknen, ja, inte någon bondgård heller, som låg så vackert
som den. För när man stod ute på förstuguqvisten, så såg man
hän öfver ängar och björkdungar och en blank insjö, så det gjorde
en riktigt godt i ögonen. Det der hade Kari hört, se’n hon var
liten, och derför var också stugan henne så kär, fastän hon (litt
se både far och mor bäras ut derifrån och nu hade bara gamla
farmor qvar.

Men Kari hade stolta planer om sin stuga. Den skulle
byggas vid och den skulle byggas på, och der skulle rödjas
i och der skulle planteras och der skulle hänga en skylt, så
ma-: ken skulle en inte ha sett hvarken i den socknen eller långt
| utsocknes ikring. Kari visste nog, att hon kunde fä flytta in
hos fjersmans, när hon behagade, men »pytt fick han, gubbtoket»,
,hon behöfde inte ta den hon inte ville ha för pengarnas skull:
hon hade egen gård och grund, och om det ibland var litet
knalt både med äta och kläna, så stor sak i det, det blef väl
bättre tider!

Men i alla fall så tyckte Kari inte just om fattigdomen.
Hon hade föresatt sig, att om hon gifte sig, så skulle det vara
’med en karl som hette duga, och det var just der det knep, för
’hennes tankar hade råkat att falla, dit hon alls inte ville. Inte
för det han icke var duktig och fin se’n, men inte var han ändå
haf nog för henne än så länge; men lian kunde väl komma
sig för — hon hade tid att vänta, och hon hade stolta tankar
iså väl om honom som om stugan. Hon behöfde då inte sitta
i en vrå i kyrkan, som mor hennes alltid brukade, för si, hon

Tidskr. för hemmet. 22:dra årg. l:sta. haf t. -i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free