- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
40

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

»Det är inte till klagandes, när en har en så präktig stuga,
som du har.»

»Ah ja, hon är hällig nog, hon har bara ett fel: att hon
inte duger te å äta.»

Niklas reste sig, som för att gå.

»Annars så hade jag väl liksom ett ärende till dig.»

»Till mig? År det dansbåd, efter ni ha slutat med skörden.»

»Nej det är det inte; det är bara att helsa dig från Jan
Petter. Ilan har rest till fremmande land för att lara sig sömma
brudskorna dina.»

»Jemmer», skrek Kari till och blef så hvit som ett lärft i
ansigtet, »du ljuger Niklas — säg att du ljuger.»

»Tromme är det icke sannt; han gick i morgse, och det
skall jag säga dig, Kari, att du kunde allt ha farit litet varligare
fram med honom.»

Men hon bara stod och stirrade på honoin med sina stora
mörka ögon, och hennes bleka något strängt tecknade drag
skälfde, utan att hon förmådde tala.

Han rördes till medlidande. »Gå in till farmora Kari», sade
han, »det finns ingen, som så kan lägga ordena, när en är
bedröfvad. Jag tänker, jag är dig bara till hinders, så god qväll
på dig.»

Det gick ett år sin tysta, jemna gång. Hvad Kari tänkte,
det gjorde hon ingen slug på, men vid godt mod syntes hon
vara. Ett enda litet bref hade hon fått från Jan Petter, det
kom helt snart efter sedan han rest och innehöll icke mycket,
för Jan Petter var snabbare i fingrarna, när han förde sylen än
pennan. »Jag reser med en skuta öfver till Petersburg», hette
det der, »för di säger här i Stockholm att der skall vara god
förtjenst. Jag tänker samma sol skiner ändå öfver oss, och det
är alltid en tröst, och på ditt sinne tviflar jag då alls intet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free