- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
44

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

»Och det skall I ha tack för, farmora», sade en röst från
dörren. »Jag visste fullväl, att 1 var att lita på.»

De hade icke märkt honom, när han kom. Han stod i
skymningen vid dörrposten.

»Så, du har ändtligen kommit, drängen min», ropade
gumman och glömde sin giktbrutna kropp. »Så kom då och gif
mig ett ärligt handslag och tag emot min välsignelse önskan
för din ingång.»

O O

»Den önskan kan jag icke ta af er», svarade han med dof
röst, »men ett handslag vill jag gifva er, och ni får ta det
sådant som det är.»

»Så, du har lärt dig att lefva utan Guds välsignelse, du,
derute i verlden. Den saken kunde du inte godt undvara
förr, Jan Petter», sade gumman och föll till baka i sängen.

Kari stod och stödde sig mot jcrnstången*i spiselen och
bara stirrade på honom. Var det verkligen Jan Petter denne
långe, dystre karl, med det stora skägget ocli det djupa ärret
öfver pannan?

Jag tror du känner mig inte mer, Ivari?» sade han. »Visst
har jag tänkt på dig hvar eviga dag se’n vi skiljdes, men inte
stod du så för mina tankar. Och ändå, Kari», sade han med
vek röst, »ändå är hjertat för dig detsamma, som det förr var.
Jag hörde dig nyss tala om allt hvad du kunnat få, om inte jag
varit, och kanske hade det varit bäst att jag blifvit borta, ty
jag kommer som jag gick, förutom brudskorna dina; dem har
jag med mig, och på dem har jag sömmat nu i fyra år.»

»Så kan det vara tid på att du*får bruk för dem», sade Kari
och log.

»Sätt fram gröten, barn, och bjud gästen välkommen. När
du ätit, Jan Petter, får du förtälja oss om din färd.»

Hon satte fram den tarfliga anrättningen, och de satte sig
midt emot hvarandra, men det var, som om de inte riktigt
kunnat se på hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free