Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
»So så ja», sade slutligen farmora, »drag nu fram
karmstolen till sängen, den skall Jan Petter ha, och lägg mera
bränsle på spiseln, så vi få ljust och festligt i stugan, för nu
skall här berättas, och nu skall det vara glädje och gamman,
när den så länge väntade är återkommen.»
»I är er då alldeles lik, kära välsignade farmora», sade Jan
Petter, i det han satte sig. »Men en sorgelig historia få 1 då
höra, det får jag bereda Er på.»
»Det går väl an att höra den, när du sitter här framför
oss. Dess mer få vi tacka och prisa, att vi har dig tillbaka.»
Kari gick tyst och satte undan kärlen, derefter tog hon
en låg pall och satte sig vid hans fötter. Eldskenet föll
glödande rödt öfver dem alla tre. Det låg en stark spänning i
hvarje anletsdrag hos dem alla.
»Börja nu, Jan Petter. Hvarför tittar du så ofta mot
dörren? Väntar du någon?»
»Ah nej, jag bara gör så ändå», sade han med ett
vemodigt leende.
»Jo sir I», började han, »jag for som skrifvit blef öfver
till Petersburg och den tiden jag var der, hade jag nog bra.
Jag började redan att spara ihop litet och begynte på att reda
mig hjelpligt nog med språket. Men när jag varit der i fem
månader, det var ändå i början af mars det första året jag var
borta, så skickar mig mästaren bort med ett par skor till ett
aflägset ställe i staden. Jag gick genom långa folktomma gator
småsjungande, som I nog minns att jag brukade, då jag hastigt
greps bakifrån af ett par karlar, som stått gömda i skuggan af
de höga husen. En kappa slogs om mig, och jag kastades i
en släda, som satte af i skenande fart. Vid första uppehåll
vi gjorde på vägen, ville jag göra mig lös: jag slogs med dem
och fick då det här ärret. Jag försökte säga dem, att jag intet
ondt gjort, att jag var en fattig skoarbetare från Sverige, men
det halp ej. Jag kastades blödande och vimmelkantig tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
