- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
46

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

i slädan igen och det bar af på nytt. Snart stötte vi
tillsammans med ett långt tåg af slädar och folk, och då hörde jag
en barsk röst fråga mina båda vaktare, om de fått fatt i
öfversten. »Jo, det hade de». »Låt mig se honom», sade den
nykomne. De visade på mig, som låg blodig och usel i
slädan. »Skulle det der vara en öfverste», sade han med ett
hemskt skratt. »Nu har Ni burit er vackert åt igen, era
lymlar.» »Ja korpralen skulle ha gått med sjelf, sota vi sade. Vi
kände ju inte karlen — han skulle ju gå gatan fram och sjunga,
som ett tecken åt sin käresta, och då skulle vi gripa honom.
Vi gjorde som befallt var; följderna får ni sjelf svara för.»
»Nå ja, får gå för öfverste då», sade mannen och skrattade på
nytt, »det är ju godt för honom, att han kommer i högt stånd.
Men om ni sqvallrar, era banditer, så sen er sjelfva om, hur
det går er.»

»Många, inånga dagar och nätter foro vi i vild fart framåt
— allt kallare och hemskare blef det — allt ödsligare och
rysligare. Jag fick höra att det var ett tåg med politiska
fångar, som skulle föras till Sibirien, och så var det förbi
med all min glädje. Ty kommer någon dit, så kommer han
aldrig derifrån. Jag kände mig som lefvande begrafven. —
Kylan slog i såret, som jag fått i pannan, och när vi
ändteligen kommo fram, så låg jag i många månader i en usel
barack och yrade. Ack, att jag så visst fått dö då.»

Karis lilla hand lades sakta i hans. Iion hade stora tårar
i sina ögon.

»Du hade bruk för bönerna här ifrån sänghörnet», sade
farmöra och strök sig om näsan med afviga handen. »Men
hvarför tittar du ideligen åt dörren, du väntar säkert ändå på
någon.»

»Ah nej, det skall 1 icke fråga efter. Det är så, att jag
inte känner mig rigtigt trygg någonstans numera.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free